Spontanryck deluxe


Bratislava Old Town, Slovakien.

Tidigare idag verkade det troligt att jag skulle åka till Bratislava själv över helgen, men efter ett annat infall så verkar det bli Skåne istället. En klar förändring, men varför inte? Bratislava finns kvar om jag vill åka dit senare. Det handlade inte ens om staden i sig, jag vill ju bara bort. Göra någonting.

Igår när jag satt vid datorn och funderade över min väldigt oplanerade helg så slog det mig nämligen att jag kan göra vad jag vill, det enda som begränsar är mig själv och en viss budget. Så jag tänkte att jag skulle övervinna mig själv och hitta en billig resa till någon stad i Europa och helt enkelt bara åka dit över en helg.

Jag tänker fortsätta leta framöver då jag har tid över, för det vore så satans kul. Att bara dra någonstans. Förvisso hade det varit lite skrämmande att hamna ensam i Slovakien, men det är precis sådant jag behöver övervinna.

Fast vem vet vart jag hamnar om Skåneplanerna inte blir av?
Inte jag i alla fall, och det är för härligt.

(Seriöst alltså. Jag hade hunnit kolla upp flygtransfer, biljetter, en lägenhet att hyra och beräknat hur det skulle kosta så lite som möjligt. Jag skulle anlänt i Bratislava lördagmorgon, blivit hämtad av personen som hyr ut lägenheten och sedan ha hela lördagen på mig att göra vad jag vill. Sedan skulle jag ha med mig mat att laga i lägenhetens kök för att spara pengar. På söndagskvällen skulle flighten gå hem igen.)


Lägenheten, benägen en halvtimme ifrån city.

Varför så pigg och munter nu?

Jag har sovit ungefär fyra timmar inatt och ska nu iväg och inventera på mitt gamla jobb. Det blir antagligen en lång och inte särskilt kul dag i och med att jag helt enkelt ska väga teer och räkna tepåsar.

Ändå sitter jag här glad, pigg och spelar musik jag lättsamt sjunger med i.
Det var samma sak i lördags efter kryssningen, fast då hade jag festat ett dygn och sovit knappt en halvitmme.

Jag är såhär vid helt ologiska tillfällen for sure.

En höstpromenad



Var precis ute på en höstpromenad med min mamma.
Vi pratade om viktiga saker, och även om det inte är särskilt kul så var det välbehövt och bra att det blev av. Liksom alltid när man är ute med min mamma får man stå ut med att stanna till så fort man ser en katt. Idag träffade vi på en som var speciellt nyfiken och svårtfotad, men jag gillar resultatet ändå. Man ser att det är en sån där vacker höstdag på det väldigt fotovänliga ljuset som jag planerar utnyttja nu när jag har tid över.

Strax ska jag träffa Jenny, det blir gött. Efter den här helgen finns mycket att prata om.


Finlandia



Mitt mål med kryssningen var väldigt simpelt: att ha jävligt kul. Det lyckades jag utmärkt med tack vare mina kära vänner samt den stämning som tillförs av aspackade finländare överallt. Det bara är någonting alldeles speciellt med att det springer runt en grabb i morgonrock i taxfreen mitt på dagen, det sätter ribban för resten av dygnet.

Det var ett väldigt intensivt dygn med mycket nytt folk, finskalektioner, musik&sång, dans, fakade sexuella läggningar, nån fyllelek som vi var sanslöst kassa på, "bråk", spring ute på ett halt däck, race fyra på morgonen och annat fantastiskt dumt och underhållande. Precis som väntat alltså.

Slumpade citat som ingen förstår särskilt väl.

"you sound like borat.."
"You're lesbian.. why?"
"Get the fuck out of here!"
"Every hole has it's goal.."
"That's enough for you."
"Mghrr... fan.. ereh?"
"You're laughing, it's not funny"




"Men vi har ju en hel timmes kvalitetsfestande kvar!"

Att gå upp 04 på morgonen

Hemligheten?
Energidryck, kaffe och te.
Av någon konstig anledning var det dock inte svårt alls att gå upp imorse, men jag ska ju klara mig ett par timmar utan att somna också så det kan vara bra ändå.

Min nya håfärg till vänster dessutom, vissa har bett att få se, varsågoda. Jag tvingade min mamma att hjälpa mig med omfärgning igår, nu blev det inte exakt samma nyans som jag velat för den var slut men det här är finemang det med.

Au Revoir, off to finlandsfärjan!


En författares uppvaktning



Jag har just varit ute och gått av mig lite energi med mina kära killkompisar, här ser vi en som jag passade på att terrorisera lite med min kamera. Lekte lite med inställningarna, bara för att jag är en sucker för konstiga nattbildsinställningar.

Idag var min sista arbetsdag. Det är med blandade känslor, kommer sakna både arbetskamrater, väga upp teer och alla konstiga upplevelser som ofta gör vardagen intressantare. Idag exempelvis.
En kille kliver in i butiken och tycker den är trevlig, sen passar han på att beställa kaffe och  beställa en pralin. Ett par timmar återkommer han och säger att jag fick honom att köpa champagne, sedan tar han en pralin och passar på att räcka över ett kuvert medan han betalar. Kuvertet är tomt och förslutet och han börjar prata om att han har skrivit en bok som han vill att jag ska läsa. Den är på engelska och handlar om magiker, och han hade inte råd att ge mig en kopia men han vill gärna maila den till mig i pdf format.
Han ler trevligt och går ut ur butiken.
Jag sprätter upp kuvertet och inuti ligger ett rött fint kort där hans mailadress står, samt hans namn och en smiley.

Det var fint av honom..?
Nu ska jag färga håret sen blir det till att kliva upp 04:40 för äventyr på en finlandsbåt. Kryssning är det som gäller, så vi hörs om ett par dagar. Ta hand om er!



 

Ah shit.

Shit, shit, shit.

I'm kinda pissed at my mom right now. Varför lyssnade jag på henne när hon ansåg att mer hårfärg inte behövdes när jag själv tyckte det? PORQUE?!
Men visst, det kanske är jävligt kreativt att ha en annan hårfärg på skallen än resten av håret.

Det är säkert inne nånstans. Typ Ukraina. Tror jag flyttar dit.

Eller så klipper jag bort det hår som inte blev färgat, så är problemet ur världen.

Yeeahhh.. Det positiva är väl att det är en jävligt fin nyans.

I söndags fick jag hämnas EMD



För er som inte vet vilka EMD är så kan jag förklara att det är tre killar från Idol som har gått ihop och blivit ett pojkband. Deras största hit heter "
Jennie let me love you", och om ni vet vilken låt det är så förstår ni säkert varför jag kände ett behov att hämnas de här grabbarna lite. Om ni inte vet och inte orkar lyssna på den så kan jag sammanfatta.
Den bästa delen i låten, om man nu kan sträcka sig så långt, skulle vara refrängen.
Den går "Jennie let me love you, ohhho, I know that you belong to, yeaah, a man that don't deserve you". Dessa väldigt oinspirerade rader sjungs av dessa tre killar med plågade ansiktsuttryck. Dom vill att vi ska se deras smärta och verkligen förstå vad de känner för Jennie. Well, jag känner smärta när jag lyssnar i alla fall. Sen orkar jag inte ens gå närmre inpå vad jag tycker om namnet EMD som helt enkelt är första bokstäverna i deras förnamn ihopsatt.

Så hur som helst. Jag befann mig i det centrum där jag jobbar och dessa kreativa män var och uppträdde på scenen. Butiken jag står i ligger så man hörde deras skönsång ända dit och det finns ingenstans att fly. Till saken hör att våran personaltoalett ligger i en loge som ibland används av de som är i centrum och uppträder. Så när jag skulle gå på toa så upptäckte jag till min stora förtjusning att EMD's alla personliga ägodelar låg i logen där toan ligger.
Nu är inte jag så omoralisk att jag började rota, men däremot la jag märkte till att på bordet framför speglarna stod några enorma plastglas fyllda med godis. Godis som dessa tappra grabbar hade fått av centrum.

Så jag åt. Jag åt stackars ovetande Idol-Dannys gott och blandat. Jag stal den sockerkick han antagligen behövde egentligen för att återhämta sig från förudmjukelsen att sjunga för småflickor i köpcentrum.

Och det kändes riktigt bra.

Foto

En gång i tiden var foto någonting jag sysslade med mycket, och jag var ganska duktig. Jag hade en hederlig analog systemkamera och framkallade några filmrullar i månaden, och jag vart nöjd med resultatet satt i förhållande till hur ung jag var och hur lite erfarenhet jag haft av kameror. Idag borde jag ha utvecklats, jag har till och med köpt en digital systemkamera, men det är som om min känsla för foto till stor del gått förlorad. Jag tänker dock verkligen ta tag i att lära mig den nya kameran, jag har bildidéer som vore kul att föreviga men som kräver lite kunskap.

Här är lite bilder från när jag var 13-14 år gammal. Simpla, men klara och härliga.



 
    

Jag är en jungfru ifrån Tibble

Idag på jobbet när jag stod och gjorde lite te till mig själv klev en man in i butiken. Han höjde händerna i en poetisk gest, och började tala.
"I fredags såg jag en jungfru. Hon var där och jag tänkte att hon var en sån skönhet. Hon hade fin kropp jungfrun", sedan tog hans en stämningsfull paus och fortsatte därefter med ett flörigt "men jag kände inte igen dig först utan dina svarta jeans"

Jag förstod ungefär ingenting. Hade jag sett den här mannen i fredags? Är det normalt att säga sånt här till betydligt yngre tjejer? Han fortsatte med att upprepa att jag hade en fin kropp, sa någonting mer med jungfru och frågade sedan om jag var på elitnivå. Jag frågde vad han syftade på och han förklarade att han hade ju sett mig simma i Tibble i fredags.

"Men jag var inte i Tibble i fredags. Jag simmar inte ens" svarade jag väldigt artigt men förvirrat. Han spärrade upp ögonen och såg uppriktigt förvånad ut.
"Va? Allvarligt? Var du inte i Tibble? Du har en tvilling.. alltså du var inte i Tibble?! Ni är så lika"

Sen gick han ut ur butiken.

För att tillsammans är vi 57 år gamla


Vi tre finfina brudar har tillsammans fyllt 57 år! Detta bestämde vi oss för att fira med fest som ägde rum igår i mitt ädla casa i förorten.

Kvällen blev jättelycka! Alla var glada, stämningen hög, det gavs gåvor(se relfexerna till vänster), dansades till allt möjligt och umgick bara i allmänhet. En riktigt bra mix med olika människor och umgängeskretsar som fungerade så bra ihop att det inte kunde bli annat än kul. Jag sprang runt som på speed efter lite för mycket energidricka och skrattade mest hela tiden.

Ah. Sånt här lever jag på i dagar.
Tack alla som kom!

Checka
spuntino.bilddagboken.se för att beskåda kvällens föreviganden. Några riktiga klassiker i bunten!

Jag behöver älta


Snart fem år sedan.

Jag sitter ibland och bara önskar, helt bortkastat, att jag aldrig behövt gå igenom det.
Förut var det dagligen. Nu är det mer sällan. För jag tror verkligen att allt jobbigt har gjort mig till den jag är idag, och jag är stolt över den jag blivit. Jag kan inte alls svara på hur jag hade varit utan utan det jag gått igenom och till viss del fortfarande måste hantera. Smärta härdar.

Men just nu, just ikväll, önskar jag att jag sluppit. Jag förstår själv att det är lönslöst att tänka så eftersom att det som varit har varit och det finns ändå ingenting jag kan göra för att ändra på det. 

Ikväll önskar jag ändå att jag fick vara fri.

Så jävla briljant.

Idag när jag var på stan med Marcus så observerade vi en hel del fula slogans och sånt från diverse företag. Exempelvis det väldigt fåniga "Kom in och matcha don med person" från en mobiltelefonaffär.

Sen funderade jag en stund och kom fram till en alldeles fantastiskt slogan.
Tänkt er ett café som säljer Take Away, som vill lägga fokus på sina fina priser.

"You can Take away our coffee,
but you can't take away our prices
"

Jag menar kom igen. Nu måste jag nästan öppna eget så det får komma till använding.

Tänk

Jag tänker väldigt mycket. Det gör säkert de flesta.

Just nu funderar jag över det här med att tänka. Jag kanske fokuserar på fel saker?
Hade jag fokuserat rätt hade jag kanske nått fram till fler slutsatser.

Eller så är knepet att tänka mindre och bara ta saker och ting som de kommer.
Men hur gör man det egentligen? Undrar om någon egentligen har lyckats med att ta åt sig av rådet "tänkt inte för mycket på det". Det har snarare en antieffekt som gör att man hakar upp sig.

Det är svårt ibland bara, att konstant behöva hantera och processa saker som snurrar i huvudet. Det spelar ingen större roll hurvida man känner att man orkar med eller inte, för stänga av går inte. På sin höjd flyttar man om fokusen till så lättsamma tankar som möjligt medan de tyngre får ränna runt i bakgrunden för en stund.

Just nu vill jag inte tänka så mycket, jag vill mest känna.

04:27

helt klart slöfött.
neeej, umbärligt.

Shakalaka boom boom!

Coldplay i globen



Jag vill se Coldplay spela i Globen so bad. Verkligen. Men jag var för sent ute, hade inte ens märkt att de skulle ha konsert här förren förra veckan och då var båda kvällar helt utsålda.

Jag överväger seriöst att ta mig til Globen imorgon och försöka köpa biljetter utanför, men det kanske är lite desperat. Och väldigt dyrt.

faen då. Deras nya album är ett sånt jag vill se live.

Åhhh, argh.

Japoneslandet



Jag längtar tillbaks till Japan lite.
De dagarna där innebar en sådan frihet, att befinna sig på andra sidan jorden och tvingas vara självständig och faktiskt klara av det. Att dessutom klara sig i just Japan är inte illa det, bör tilläggas. Sen ska jag inte ljuga. Utan Sebbe hade jag antagligen levt på cupnoodles på hotellrummet, om jag ens lyckats checka in där till att börja med.. Men jag är stolt och förblir stolt över att jag åkte dit själv.

Damn, vilken grej. Jag har varit i Japan.
Det tar en stund för saker att sjunka in för mig. Varför det är så förstår jag inte, men oavsett vad det beror på så gör det mig lite frustrerad. Resan var knappt två månader sedan men känns ändå inte riktigt verklig än.

Det var en upplevelse att aldrig glömma och jag värderar den högt.
Nu gäller det bara för hjärnan att ta det till sig.
Kanske är det så att jag blir överväldigad lätt, när man är överväldigad så blir det lätt svårt att relatera till vissa känslor. Man bara fylls av någonting som är svårt att sätta fingret på.

Japan är minst sagt överväldigande för en skandinavier som mig. Det var gott om kulturkrockar som jag inte lyckats relatera till ordentligt innan, det har verligen varit fascinerande(jag vet, det ordet låter som ett ersättningsord för någonting som är intressant fast väldigt tråkigt. Men min resa var allt annat än tråkig).

Ah... skulle inte banga att sitta i sängen på mitt hotellrum igen och blicka ut.


Alltid så härliga



Fick dessa bilder från 080808 av Sebbe igår.
Blir alldeles glad bara av att titta på dem!

Goa tider.


Min gårdag förevigad på film

Igår vart en riktigt härlig kväll.
Den var såpass härlig att jag faktiskt gick med på att mina kompisar tvingade upp mig på ett guldtak mitt i stan och bad mig göra en repris på min stående klassiker, Himlen är oskyldigt blå.

Lyssna och njut, denna gång med körgossar!



Tack alla som var med ut igår! Jag hade en riktigt kul kväll.
Ni sjöng ju dessutom för mig inne på krogen så det jämnar ju ut sig där med!

Det är det jag tycker om så mycket med de människor jag umgås med. Vi behöver inte gå till det bästa utestället eller ens göra någonting speciellt, vi har kul ändå. Speciellt igår då club escape som vi var på hade riktigt schyssta förutsättningar men totalt pissade ner potentialen med dryga vakter. För mig gjorde det inget för vi dummade oss på stan en sväng istället.

Så anyways, nu är jag 19 år och inte ett uns klokare än tidigare! Grymt.
 


Go shorty, it's ya birthday


Jag hade min kära syster på besök här för en stund sedan, men i och med att hon har djur att åka hem till så kunde hon inte stanna mer än några timmar. Synd, men det var kul att ses ett tag i alla fall, händer inte så ofta på grund utav avståndet. Fick ett par riktigt balla illgula klackskor av henne som jag planerar skutta runt i så snart knäet är bra dessutom, älskar illgult!

Nu har jag ju lite tid över att blogga och tänkte därför passa på att gratulera mig själv. Äntligen 19, vilket innebär absolut ingenting. Men det gör inget, för att fylla år är en utmärkt ursäkt att fira! Så ikväll ska jag och ett gäng kompisar ut och pröva på en ny klubb och bara ha det gött. Dessförinnan ska Bella hit och äta middag med mig och mina föräldrar, supermys no doubt.

I övrigt har min födelsedag varit helt underbar från första stund. Nu ska jag bara fördriva lite tid innan mina föräldrar kommer hem.

Ha det alldeles finemang!

Idag var bra:)

Och följande dagarna blir också riktigt bra.
Så jag tänker helt brutalt underprioritera allt vad bloggande heter.
Jag har inte en ledig stund förren typ lunch på lördag och några timmar fram.

Men det blir jäääääääääävlig gött.

Så ha det lika bra som jag eller få stryk. Puss!

Begreppförklaring

Lattekärring. Egentligen så kan begreppet täcka ett flertal olika typer utav människor. Den gemensamma faktorn för dessa är, inte helt förvånande, att de vill ha lattes.

Idag lämpar det sig bäst att gå närmre in på så kallade lattemödrar. Dessa mammor svassar runt i centrum med väldigt gigantiska barnvagnar. De har antingen två barn, eller ett barn i famnen och ett nytt påväg. De tar sig in i butiken föga smidigt på grund utav den överdimensionerade barnvagnen och vankar fram till kassan med likgiltligt ansiktsuttryck. De gör sedan sitt bästa för att le när de svalt säger att de ska ha en latte. De har för det mesta med sig jämna pengar, om de därmot vill betala med en hundralapp och får för mycket mynt tillbaka suckar de besviket och tar mödosamt fram sin illa portmonä samtidigt som de anstränger sig för att inte tappa greppet om det knubbiga barnet de har i famnen.
Medan jag börjar förbereda latten så pratar de oengagerat med barnet/barnen som för det mesta gnäller eller, om de är tillräckligt stora att stå själva, står och kladdar på pralindisken.

Sen händer det. Jag häller på den skummade mjölken i takeaway muggen, vänder mig åt deras håll och uttalar ett artigt "sådärja, varsågod". Plötsligt ler de moderligt och greppar muggen försiktigt, ungefär som att den var skör och mycket värdefull. Ungefär som om den var deras egna lilla ögonsten.

Idag var åttio procent utav kunderna just lattemorsor. Jag kan hantera en, jag kan hantera två. Men fan inte tjugo.


Grattis Brushan

Idag fyller min älskade brush 19 år!



Hoppas de firar dig ordentligt borta i Sydney:)

Lite tankar såhär på natten(surprise)

Har spenderat kvällen hemma hos Berthine, börjar verkligen känna mig riktigt hemma i hennes hus och framförallt hennes kök. Det är bara att kliva in och göra det bekvämt för sig, känns så himla soft att kunna ha det så hemma hos en kompis. Nu under kvällen har vi varvat matlagning och mycket ätande (vi åt indielibanesiskt med osttortillas) med seriösa och mindre seriösa diskussioner. Framåt slutet så låg vi på hennes golv i vanlig ordning. Rutin, ni vet.

Bortsett från briljanta kommentarer som hennes "ska vi gå ner och cooka lite som food liksom?" så har vi pratat allvar. Om vad vi vill och inte vill i livet, och jag känner mig så rädd för vissa aspekter i framtiden att jag inte riktigt visste vad jag skulle säga. Jag brukar åtminstone försöka tillföra nånting till diskussionen men det jag sa blev bara tomt på något vis.
Jag vet liksom inte vad jag vill, jag vet bara vad jag inte vill.

Jag får hoppas på att man når någon slags insikt såsmåningom för som det är nu kan jag inte ens förmå mig själv att gå till arbetsförmedlingen och göra någontin vettigt utav mitt studiefria år. Jag bara litar på att det ska ordna sig, som om det inte är jag själv som faktiskt behöver se till att det gör det. Suck.

Dags att banka in i skallen att det kräva lite handling för att något ska hända.


Ett meddelande till några medmänniskor

Det har framgått att det finns människor som seriöst betalar för att följa Blondinbellas liv i sina mobiler.
Tydligen är de tusentals. Det här gör mig mycket bekymrad.

Till er tusentals där ute:
Det finns hjälp för er att få. Första steget är att erkänna att ni har ett problem ni behöver ta itu med. Utnyttja gärna stöd ifrån nära och kära, prata öppet om problemet och försök finna lösningar. Ni kan ta er ur det här. Det kommer bli kämpigt, men jag tror på er!

Dessutom vill jag be er lägga ner era pengar på någonting vettigare. Som exempelvis vad som helst.

Tack för mig denna gång. Nu ska jag till jobbet och tackla lattekärringar.

Lite försenat inlägg om i lördags



Festen i lördags var verkligen precis så härlig som jag hade förväntat mig! Svårt att undvika med de människorna, jag trivs verkligen superbra i deras sällskap. Det är så kul med glada människor som bara röjer loss och struntar i resten, som när vi dansade till Barbie Girl med Aqua vid ett svagt ögonblick. Bara det talar ju för en lyckad kväll. Dock så kanske jag inte kommer se tillbaks på det med stolhet.. hrm.

Sen fanns det ju annat som gjorde kvällen grym:)



Såna här kvällar lever jag på, det behövs inte mer för att jag ska hålla humöret uppe många dagar efterråt. Trots sömnbrist så kändes jobbet på söndagen förvånadsvärt kul. Jobbet idag blir väl kanske lite jobbigare eftersom att jag ska upp om mindre än sex timmar och står själv hela dagen utan lunchmöjligheter men hey, jag överlever utan problem den här gången. Jag har väl fått påpekat för mig på senaste tiden att jag är bra på att bortprioritera sömn, det är ingenting jag kan förneka heller..




Sååååå godnatt på er. Fast mina läsare är så smarta så ni har väl redan gått och lagt er.
 Era jävlar:)

Festläge

Nu om en stund drar jag och Jenny hem till raringen, sen så blir det vidare till Rasmus för fest.

:D!!


Jag tar med mig kameran som vanligt så jag får ta och bjuda på lite sköna bilder imorgon.
Nu ska jag ha det gööött. Behöver träffa alla känner jag.

Så grymt meningslöst inlägg!! WOHO!


Får fortfarande ...



Får fortfarande samma känsla av den här låten.

Känslan av att den här världen är så fel, så fel. Den hade kunnat vara bra, den hade kunnat vara rättvis. Men det är den inte och det blir den inte, för vi förstår inte. Vi verkar inte  fullt ut kunna förstå det som är större än oss.

Imagine no possession
I wonder if you can
no need for greed or hunger
a brotherhood of man


Jag menar inte att jag själv förstår. Hade jag gjort det kanske jag hade haft förmågan att agera för mer än mitt dåliga samvete. Det känns bara som att jag är så otillräcklig i den här världen, som att jag som människa skulle kunna göra så mycket mer. Jag vet att jag skulle kunna göra mer. Det jag däremot inte vet är vart jag ska börja eller hur jag ska gå tillväga. Vad jag ska prioritera och vad som kommer göra en egentlig skillnad i slutändan.
Mitt liv är bra, eftersom att jag är omgiven av folk som får mig att må bra. Men sen så tänker jag på hur det varit om jag hade stått själv. Vad hade jag varit då? Meningslös. Att jag finns skulle inte ha någon positiv påverkan på den här världen.

Jag vill inte vara meningslös.

(Jo, jag mår bra, såna här inlägg till trots. Lovar.)


We're..



Fatta glad man kan bli av att träffa en människa några minuter.

Love you <3

Tre månader sedan



5/6

Den dagen känns konstigt nog väldigt långt borta.



fjolligt men gemytlig insikt

Hör och häpna - trots mitt något bittrare föregågna inlägg så har jag faktiskt varit på strålande humör i butiken idag. Jag har för det mesta traskat runt och nynnat på diverse låtar samtidigt som jag omsorgsfullt byggt pralinpyramider och fyllt på teer.

Det som rubriken syftar till är min poäng med inlägget, ni vet hur man säger att le mot världen så ler världen tillbaks? Det kan knappast bil mer cheesy men det stämmer fanemej. Jag har bemötts av jättemånga leenden och pratglada kunder idag, En gubbe var speciellt härlig, han skulle köpa choklad till en bonde vilket han betonade speciellt.
"Chokladen är till en bonde, jag vet inte vad bonden gillar men jag tror att bonden inte vill ha någonting för som känns för fint. Fast köper jag så lite kanske bonden äter upp allt och vill ha mer direkt, haha jag vet inte vilka fördomar jag har men han är ju trots allt en bonde.."

Aldrig har jag hört någon använda ordet bonde så mycket, han använde lätt upp en årsförbrukning av ordet på tio minuter. Han var hur som helst trevlig!

Nu ska jag överanstränga mitt knä lite och gå på en promenad med Mancus. Jag behöver röra på mig annars blir jag galen, så det får bli till att gå i samma takt som tanten på coop idag som av en grym slump hamnade framför mig i kassakön.

Puss och kram på precis allihopa som behöver det.
BYEEEEEEEE!

Ibland vill jag skjuta min fågel

Klockan är inte ens åtta på morgonen. Jag hör fågelskrik. Gälla, gnälliga, tjattriga, upprepande fågelskrik för min förtjusande lilla parakit har vaknat tidigt idag och tycker att alla andra i huset också ska göra det så vi kan hålla honom sällskap.

Han må vara söt men ibland är det en ganska så klen tröst måste jag erkänna.
 
(psst.. jag vill inte skjuta honom egentligen. Men skaffar ni parakit kommer ni förstå mig, garanterat)

Nu ska jag till jobbet och jag känner för det lika lite som att lyssna till hans harmoniska toner. Fan, jag tycker inte ens om kaffe. Jag borde pröva den ärligheten på kunder när jag rekommenderar kaffe.


"Jag vill ha ett gott mörkrostat kaffe, har du någonting att rekommendera?"

"Hej, personligen tycker jag allt kaffe är blask med äcklig eftersmak och jag förstår inte alls varför så många människor har lust att tvinga i sig skiten*reklamsmile* Meeeen Monsun Malabar har ett jättetufft namn så det kan ju vara något för en lattekärring som du. 500 gram?"

Skulle nog öka försäljningen, jag har det på känn!
Jag borde förklara begreppet "lattekärring" här i bloggen någon gång. Jag har upptäckt att det finns lattetjejer, lattekärringar och lattemammor. Alla är obehagliga på sitt alldeles unika sätt förstås.

:) Nä mitt jobb är faktiskt rätt schysst och nu måste jag skynda iväg för att undivka en repris på dagen-vi-inte-talar-om(host försov mig och öppnade butiken för sent host)


Rond två i kampen mot vårtbitarna

Den här ronden vart mer kortvarig.

Jag har uttryckt tidigare om att jag helst av allt inte kommer i närtkontakt med de otäcka insekterna som rör sig här i trakterna. Nämligen vårtbitare. Illgröna, läskiga och klart överdimensionerade gräshoppor som ibland befinner sig i mitt hus. Efter några traumatiska dagar i skräck så råkade min mamma av misstag trampa ihjäl en som hoppade runt i vårat hus och det blev 1-0 till oss.

Nu ikväll så skulle jag kliva ut och hänga en grej på tvättsträcket. Det första jag hör när jag tar klivet ut genom ytterdörren är "krsssschhplattt". Jag hade inga som helst onda avsikter, men ännu en vårtbitare har nu trampats ihjäl.

Det är vårtbitarinälvor på undersidan av mina innetofflor. Jag är milt äcklad.

2-0.

Toots and the Maytals

Skönare musik är svårt att hitta. Det är precis såna här låtar man kan slå på när som helst och bara ryckas med i rytmen.


 
Toots and the Maytals   54-46 was my number

Ahh, underbart. Fann dem genom soundtracket till This is England, det var ju också genom den filmen som jag hittade Ludovico Einaudi vars musik jag fullkomligen älskar. Dock lite skillnad på hans musik (piano) och den här men äh, det är guld med variation.

This is England gav mig mer än en favoritfilm, den saken är säker.
Andra schyssta låtar med Toots and the Maytals om man tycker om soundet är
Pressure Drop, Louie Louie och Funky Kingston. Heya Reggae..

Blir så jävla förbannad

Läser i Aftonbladet om ett fall där en våldtäcktåtalad man slipper undan straff för även om han erkänt att kvinnan sa nej till sex, så gick hon ju faktiskt och la sig brevid honom i sängen med underkläder.
Dumt av henne. Hon borde förstås sovit i Jeans med skärp och en långärmad tröja, annars kan han ju tro att det är okej! Det spelar ju egentligen ingen roll om hon säger nej, för hennes klädsel talade ju om att hon enbart spelade svårfångad och hade ångrat sig.

Eller?
Nej, precis.

Självklart ska man inte enbart tro på kvinnans ord i en våldtäcktsrättegång, inga oskyldiga ska behöva straffas för våldtäckt. Men gränser finns och här har de passerats för länge sedan. Han har till och med erkänt att hon sa nej. Vad mer ska behövas? Det verkar nästan som att det behövs ett nytt ord för när man inte vill ha sex för nej är ganska menlöst numer.

"I helvete heller" kanske skulle fungera bättre, förslag?

Känns lagom betryggande att veta vilket stöd man får om man någon gång råkar ut för någonting så hemskt. Snacka om förnedrande.

Congrats bruden


GRATTIS BERTHINE!
19 år! Fifan vi börjar ju bli vuxna nu;)














Det är verkligen snäppet över penis!

Utlovad recension

Magnifikt.

Hahahahahahaha:D