YBMMB

Snart fem år sedan.

Jag sitter ibland och bara önskar, helt bortkastat, att jag aldrig behövt gå igenom det.
Förut var det dagligen. Nu är det mer sällan. För jag tror verkligen att allt jobbigt har gjort mig till den jag är idag, och jag är stolt över den jag blivit. Jag kan inte alls svara på hur jag hade varit utan utan det jag gått igenom och till viss del fortfarande måste hantera. Smärta härdar.

Men just nu, just ikväll, önskar jag att jag sluppit. Jag förstår själv att det är lönslöst att tänka så eftersom att det som varit har varit och det finns ändå ingenting jag kan göra för att ändra på det. 

Ikväll önskar jag ändå att jag fick vara fri.