Det är detta som gör att man kommer sakna skolan

Idag fick tre grabbar från skolan, som kallar sig för Tres Soleros, för sig att de skulle uppträda i cafeterian. Med sig hade de en bongotrumma och en gitarr. Dom är inte musikelever; nejnej. Det är som så att när de skulle hålla redovisning en gång hade de inte förberett sig, så de ställde sig och sjöng istället. Sen vart det en grej utav det så de har haft en liten turné på skolan, där de har sjungit i datorsalen, på lektioner, vid receptionen och så avslutningsvis i cafeterian idag.
Det har sjungits alltifrån Patrik Isaksson till Enrique Iglesias och Backstreet Boys, och idag fick dom även publiken att sjunga Sommartider i allsång.
Det är så underbart med folk som bjuder på sig själva på det här sättet, och jag känner att ni också måste få ta del av deras fantastiska uppträdande. Så här har ni deras fullkomliga slakt av låten Halleluja:


det sjönk precis in!!

Inget mer skolarbete nu!! Inga uppsatser eller reviews eller instuderingsfrågor eller läxförhör eller rapporter eller grupparbeten. Framförallt grupparbeten, jag hatar såna! Inga jävla prov. Inga mer betyg att ligga och väga mellan, inget bekymmer med vad som ska prioriteras..

Efter tolv år så behöver jag inte göra det där mer förren jag själv väljer det.

Helt galet. GALET. Nu återstår bara en vecka beståendes av förberedelser och umgänge innan självaste studenten, inget mer arbete nu. Om jag nu inte gör den där engelskainälmningen som läraren vill ha in dagen efter betygen är satta men jag tvivlar på det.

:D

Truthfully

det är för mycket.     

23an igår

Festen igår var verkligen jättehärlig! Jag kom ännu närmre härligt folk och det var en salig blandning av nya och gamla bekantskaper där. Underbart, och alla verkade ha det riktigt gött. Det besynnerliga var kanske det väldigt instabila dansgolvet men det spelar liksom ingen roll om folk har kul ändå.
Dock kanske det spårade ur lite för vissa, exempelvis stackaren som rullade ner för en backe på min baksida.. Han klarade sig dock oskadd haha.



Stundtals var det aningen kaosartat, men det fixar sig. Efter några intensiva timmars festande var vi en tapper skara kvar som satt i köket bland flaskor och glas och åt sockerkaka, det satt jävligt fint. Till sist var vi bara tre kvar som sov här och jag måste säga att det är grymt underhållande när folk går i sömnen.. enough said;)

Om en stund måste jag fortsatt städa. Det ser förjävligt ut här hemma, fast som tur är hade jag hjälp imorse av grabbarna så det tackar jag för. Senare idag väntar även det stora nöjet att knacka på hos grannen och be om ursäkt för att en bunt fulla artonåringar hoppade i deras studsmatta ett på natten när de försökte sova. Haha det kommer kännas lite sådär.. men det var helt klart värt det.

Tack alla som  kom, och ni som inte kom: saknade er där!

En psykopat och ett par i handklovor

image497

Psykopat, Par

Igår var det alltså dags för P-skivan, studentskivan där temat igck ut på att klä sig till någonting som börjar på bokstaven P. Marcus valde någonting så naturligt som psykopat, medan jag och Bella gick som ett par.

Kvällen i all ära kallade hon sig Stina och jag fick heta Tor-Leif. Vi hade handklovor, matchade stilar och tatueringar med varandras namn på handlederna. Trots att vi var ganska misslyckade som par (vi bråkade, missade varandra när vi skulle pussas och hon var dessutom otrogen med psykopaten) så Tor-Leif till Stina på dansgolvet. Det blev en dramatisk process som var tvungen att upprepas tre gånger eftersom att våran fotograf var lite full och inte lyckades de två första, men hon sa ja! Så därefter hade vi även matchande ringar för resten av kvällen. Vafan, lika bra att satsa fullt.

Det var sanslöst underhållande att beskåda hur folk tittade på Marcus. Jag kan inte klandra dem, men med tanke på hur totalt icke-psykopatisk han är som person blev det en minst sagt skön kontrast haha.

Efter en stund på skivan begav vi oss ut för att göra stan osäker.. oh who am I kidding, vi gick till McDonald's och gödde oss själva i en timme. På donken så kaxade jag med en konstig fyrtioåring som slog till mig på armen upprepade gånger och stirrade på mig samtidigt som han andade tungt. Folk blir av någon anledning väldigt lustiga när jag har min lite mer manliga look..

Det var en riktigt speciell onsdagskväll, det må jag säga.

Åhww..

Jag börjar längta jäkligt mycket till min Japanresa nu, och det är mindre än två månader kvar! Det kommer gå undan såhär i sommartider. Det har känts så overkligt fram tills nu, men det börjar sjunkain mer och mer att det faktiskt kommer att bli av.

Det kan vara svårt att greppa att jag och Sebbe har varit ifrån varandra sedan Augusti, och att när vi ses igen kommer det ha varit elva månader sedan sist. Det är egentligen en plågsamt lång period att vara utan en så nära och underbar vän. Hade vi inte haft kontakt med röst- och videouppkoppling via Skype så vet jag faktiskt inte vad jag skulle tagit mig till.

image496
Amami Islands

Resan kommer vara drygt två veckor och allting klaffar så perfekt! Jag anländer till Japan på Sebbes födelsedag så jag får fira honom ordentigt (förra året tog jag fel på en dag. Det var pinsamt, men han fick chokladmuffins som tröst). Dagen därpå kommer jag eventuell få besöka hans skola en sväng vilket vore riktigt intressant och kul. Sedan åker vi iväg över helgen till Amami-Islands, några av Japans tropiska öar. Därefter har vi en dryg vecka kvar i hemstaden att göra vad vi vill. Sedan skiljs vi inte åt i mer än en vecka förren han anländer i Sverige igen.

Wow.. Jag tror knappast att man kan få en bättre studentpresent.

Le shopping

Idag traskar jag runt med en väldigt annorlunda shoppinglista.

  • Mustasch
  • Handklovor
  • Hårspännen
  • Strumpbyxor


    Jag tror ni kommer ha svårigheter att gissa er till vad jag ska göra med det:)

cause we are the nobodies, the wannabe somebodies..

Antalet människor på den här jorden ökar hela tiden.
Vi är sex miljarder och jobbar oss stadigt vidare, jag kommer troligtvis leva den dag då vi överskrider sju.

Bara att tänka sig så stora antal som miljarder är svårt, men när jag tänker först i tiotal, sen hundratal, tusental och forsätter öka så blir det plötsligt lite enklare. Men sen tänker jag att varenda en av alla de här miljarder personerna är någon, har en personlighet, en historia, en egen livssituation.

Och då kan jag tänka, vem är jag? Vad spelar jag egentligen för roll bland alla dessa?
Slutsatsen; ingen alls egentligen. Min roll är troligtvis inte större här på jorden än någon annans. Jag lever mitt liv, sedan dör jag och det spelar ingen roll. Allt fortsätter som vanligt.

Självklart kan jag påverka andra människor på olika sätt. Jag kan lämna spår efter mig, men att de här spåren kommer betyda någonting avgörande är högst osannolikt.

Jag finns, jag lever, jag andas.
Men jag är ingen.

jaha.

det blir typ fel, oavsett.

Inflyttningsfest

Gårdagens fest var rätt speciell.
Först och främt var temat bad-taste, vilket innebar en sjuk blandning av utstyrslar. Några hade inte gjort till sig alls heller så det såg bra lustigt ut när vi satt samlade kring bordet.


Musikalisk till vänster, till höger ville brushan inte vara med

En polare från skolan hade med sig selleri för att stödja temat för kvällen, eftersom att han tycker det smakar illa. När han dock hörde att jag faktiskt tycker om det så gav han mig paketet. Första och troligtvis sista gången jag får selleri på en fest.
Det var en hel del musikare på festen så då och då brast de ut i kör och stämningen blev sådär go och trevlig. Rätt perfekt att det inte vart röjfest med tanke på hur trött jag var, det kändes skönt att bara umgås med folk från skolan. Vid ett tillfälle kom en full grabb från min svenskakurs fram till mig och började berömma mitt nationella tal, när jag förklarade att jag bara fick VG började han upprört snacka om hur läraren "betygsätter genom att spela tärning". Samma kille visade ett riktigt grymt korttrick, han må ha varit full men det gjorde han perfekt! Visade sig att flera musikare var talannger inom korttrick, av någon besynnerlig slump.

image493

En sak som dock var vrickad; kvällens husvärd hade en vindsvåning med bollhav. På riktigt. Så vi varvade sång, kortspel och umgänge med att springa upp på övervåningen och ha bollkrig.

Idag blir det religionsplugg, jippey!

Igår var det 80tals skiva

  

Igår så var jag på min första studenskivemiddag, och temat på hela alltet var 80 tal. Jag lyckades i vanlig ordning vara extremt missanpassad eftersom att jag hade på mig min mamma gamla "lilla svarta", istället för massa härliga skrika färger som resten av sällskapet. Men hey, jag var åtminstone unik.

Middagen var kul även om det helt klart var vårat bord och värdarnas som väsnades mest, resten tog det faktiskt hyfsat lugnt. Vid eftersläppet så kom massor av härliga vänner och det blev ett riktigt bra dansgolv, alla var så jäkla glada så stämningen låg på topp. Jag segade ihop rätt tidigt efter en sliten vecka men jag har ingenting alls emot att sitta och snacka och ta det lugnt när jag ändå är omgiven av så många goa människor.
 


Det var en lyckad kväll helt enkelt, jag kom hem halv fem imorse och sov till fyra i eftermiddags.
Ikväll är det fest.


Ojsan hoppsan

Såhär lagom inför skolgångens slutspurt så har jag till större del tappat bort motivationen bland en hel massa distraherande tankar. Nästa vecka har jag två stora prov, två inlämningar, en redovisning, ett seminarie och eventuellt också en debatt. Plus att jag har några häften som ska bearbetas för Idrotten vilket inte är svårt men däremot tidskrävande.

Låt mig säga såhär; om jag inte skärper mig så är jag körd.

Så jag tänker skärpa mig. Det måste gå. Fan ta alla andra dumma tankar som bara är ivägen, jag får hantera dom sen istället. Nästa vecka får bli intensivplugg, lite sömn och kaffe. Veckan kommer även innehålla en studentskiva, en konsert och en fest. Det kräver sin planering, annars måste jag ställa in grejor och det går inte för sig.

Det är läge att avrunda min filosofiska skrivuppgift om etiska teorier nu.

Ett liv, flera liv..

Sitter och bläddrar lite på Aftonbladets hemsida. Förbo rusar olika rubriker, "Paret vann 135 miljoner", "10 000 begravda i rasmassorna", "15åring erbjuds utvik i Playboy"..

Jag bläddrar lite, sedan slår det mig. Utan problem har jag noterat en rubrirk som talar om att tusentals människor har dött i en jordbävning, och jag känner ingenting.

Hur kan det vara så, egentligen?
För jag vet att jag inte är ensam om att inte notera sådana artiklar, att inte ens läsa dem. Mitt liv går ju vidare som vanligt här borta, jag behöver inte tänka på att folk dör av naturkatastrofer i Kina i detta nu. Nu läste jag förvisso artikeln efter ett ryck av dåligt samvete, men det känns ändå inte. Det är så oerhört svårt att relatera när man läser en kortfattat text där 10 000 liv står som ett.

Tänk vilken tragedi det är för dem i Kina. Varför känns det annorlunda för os? Vi blev oerhört upprivna över de svenska liv som gick bort i Tsunamitragedin för några år sedan, och det som sker där nu är den siffran flera gånger om.

Det är som om det krävs någonting extra för att vi ska reagera, och det är synd.

Bara en tanke som slog mig.
God morgon.

Visst sa vi inga hämningar..? :D

Idag har jag varit sjukt spontan.

Det behövs väl ibland.
Jag får lov att förklara vad jag menar, men först vill jag chockera lite vänner i skolan:D

helt slut

Nu har jag legat på sängen i flera timmar och bara inte orkat gå upp, tidigare idag började jag skaka igen också men det gick såsmåningom över.

Igår hemma hos Danne var vi ett gäng som käkade gott och umgicks, och av någon anledning mådde jag plötsligt ganska illa. Fick lägga mig på en säng och efter en liten stund började jag skaka, kallsvettas och frysa samtidigt som jag tydligen var alldeles varm i pannan. Kunde knappt ta mig upp själv, än mindre gå, så mina kära vänner ledde mig till bilen och skjutsade mig hem.
Helt underbara, kände mig verkligen riktigt väl omhändertagen. Ynklig också för den delen, var ganska jobbigt att inte kunna gå ordentligt på egen hand.

Det får bli nya tag för mig den här veckan, för jag har mycket som måste göras nu och jag kan inte klara av det om jag mår såhär. Det konstiga är att det är hjärtat som dunkar hårt och stundtals oregelbundet, förstår inte varför.

Nu blir det Parlamentet, förlitar mig på att Johan glans ska pigga upp mig lite.


Studentklänning!

image486

Svepte in på TopShop igår och fann denna klänning för studenten. Är supernöjd, trodde det skulle ta ett tag för mig att hitta en vit klänning kag både tycker om och som passar.
Ska inte ha svart till på själva studenten, dock.
Nu blir det till att leta skor!

Stabilt

Alltså nu vart det ju väldigt konstigt.
De senaste dygnen har varit väldigt konstiga.

Så uhm.. återkommer?

Guhhh

fuckfuckfuckfuck

Ett arbete i Internationell Ekonomi samt en filosofiinlämning som kräver att man tänker. Till imorgon. Här sitter jag med huvudvärk, inte hunnit käka middag och i princip hjärndöd.

Hejaheja.

Ord ingen känner igen sig i

I förmiddags läste jag igenom en gammal dagbok från år 2002. Det var sex år sedan och mycket av det som hände just då avgjorde åren därefter, så jag ville läsa lite. Ju mer jag läste desto mindre kände jag igen mig i personen som skrivit, det kändes mest olustigt att läsa. Den perioden var bara början på det som tog mig flera år att ta mig ur. Jag kan förstå varför jag inte trivdes med mig själv, och jag är så oerhört lycklig över att jag inte behöver känna igen mig i den personen längre.

Självklart är det en mognadsfråga också, ingen artonåring är ju som när han/hon var tolv. Men det var någonting som inte stämde med mig, och inte ens jag förstod varför. Det konstigaste med att läsa var nog att jag skrev om händelser på ett helt annat sätt än jag sett tilbaks på dem under de senaste åren. Det är mycket jag verkar ha förträngt för att det hel enkelt inte var positivt. Kanske är lika bra det?

Lite funderingar bara. Just nu ska jag återgå till att slösa bort värdefull tid med att vara seg, troligtvis skulle det ändå inte gå särsklit bra att skriva på varken filosofiuppgiften eller ekonomiarbetet om Peru just nu. Känner på mig att jag kommer få vara väldigt flitig imorgon istället hehe.

Ha det gött. Njut av vädret, ät glass.

Kort meddelande

Datorn här hemma är sjuk och ska lämnas in på lagning, den dör nämligen med jämna mellanrum så jag har nu laddat ner allt av värde på ett externt minne och väntar i princip på att den ska dö helt.
Så till mina kära vänner som kommer att märka av min frånvaro på msn eller mina kära läsare som undrar vart jag är, nu vet ni.

Valborg

image485


Min röst är fortfarande alldeles förstörd såhär två dagar efter, men det var så värt det! Först var vi ett tappert gäng som trotsade regnet och bestämt satt utomhus och grillade (stundtals iförda solglasögon). Några fler anslöt sedan och vi åkte iväg till en majbrasa, när det dock visade sig att den i princip hade hunnit släckas ville vi göra någonting innan vi åkte. Jag och älskade
Brushan bestämde oss därför för att försöka pricka en fotboll i hål, en syssla som småbarn sysslade med. Vi båda missade men fick choklad för besväret. (Synd bara att de vuxna direkt antog att vi var fulla och odrägliga, istället för ungdomar som ville ha lite lättsamt kul).



Väl hemma senare blev det ölspelet och dans och umgänge. Jag skuttade glatt runt i min studentmössa under kvällens början och jag och Bella försökte dra igång med lite Beach Boys (det gick sådär). Några satt i köket och snackade, några satt utomhus under markisen med tända ljus, några chillade på övervåningen och några höll igång dansgolvet. Det var bara gött helt enkelt, gamla bekantskaper blandat med nya. Så jäkla goa människor, tack alla som kom och gjorde kvällen till vad den blev! Dessutom stannade sju personer över vilket gjorde dagen efter städet betydligt mindre jobbigt så tack för det med.
Fan vilka underbara vänner jag har, måste bara säga det.

Kvällens låt är svårslaget Hermes House Band - Country roads