YBMMB

I förmiddags läste jag igenom en gammal dagbok från år 2002. Det var sex år sedan och mycket av det som hände just då avgjorde åren därefter, så jag ville läsa lite. Ju mer jag läste desto mindre kände jag igen mig i personen som skrivit, det kändes mest olustigt att läsa. Den perioden var bara början på det som tog mig flera år att ta mig ur. Jag kan förstå varför jag inte trivdes med mig själv, och jag är så oerhört lycklig över att jag inte behöver känna igen mig i den personen längre.

Självklart är det en mognadsfråga också, ingen artonåring är ju som när han/hon var tolv. Men det var någonting som inte stämde med mig, och inte ens jag förstod varför. Det konstigaste med att läsa var nog att jag skrev om händelser på ett helt annat sätt än jag sett tilbaks på dem under de senaste åren. Det är mycket jag verkar ha förträngt för att det hel enkelt inte var positivt. Kanske är lika bra det?

Lite funderingar bara. Just nu ska jag återgå till att slösa bort värdefull tid med att vara seg, troligtvis skulle det ändå inte gå särsklit bra att skriva på varken filosofiuppgiften eller ekonomiarbetet om Peru just nu. Känner på mig att jag kommer få vara väldigt flitig imorgon istället hehe.

Ha det gött. Njut av vädret, ät glass.