YBMMB

Senaste halvåret har jag blivit mer och mer tankspridd. Jag minns inte vad jag har berättat eller för vilka. Exempelvis om det hänt något kul under helgen så vet jag inte om jag redan har pratat om det med en person. Givetvis är det inte alltid så men det sker väl någon gång per dag, så mina kompisar får stå ut med att jag upprepar mig några gånger om ibland.
Det är ganska frusterande, och det är konstigt i och med att jag inte glömmer bort det folk har berättat för mig. Jag glömmer bara det jag sagt.

Undrar om det blir bättre med tiden?

Idag var det mässa för oss som snart ska få ta studenten. Vart man än vände var det mängder med olika utbildningar och inriktningar att välja mellan.
Och ju mer jag befann mig på den där mässan, desto tydligare blev det att jag inte hör hemma där än. Jag är inte redo att ta studenten som det ser ut nu, och jag kommer absolut inte studera vidare direkt.
Bara av att läsa om de kurser som ingår i utbildningarna så får jag en krypande känsla av att jag inte kommer klara det. Nu ska det planeras med flak och studentmössor hit och dit, men det känns inte som att jag är en av dom som faktiskt kommer vända ryggen till skolan om mindre än sju månader.

Jag vill kliva åt sidan och slippa tänka på det här, i alla fall ett tag till.
Det positiva är nog att kommande våren blir en av dom roligaste hittills:)

Kukekonomi.

Ursäkta min franska.

Jag och Marcus sitter på bussen.

Jag, plötsligt: Tittaaa, solen skiner! *pekar*

Timmarna pluggandes inför Finansieringsprovet lönade sig, jag fick MVG!
Till och med snäppet bättre än det jag satsade på, så nu får jag det betyg som jag satsade på från början:)
Känns så skönt att bli lite peppad inför kommande skolarbeten bara, för härifrån kommer det bara bli mer och mer att göra.

Men det känns lugnt för tillfället för just nu är Good Times.
Måste skynda mig om jag ska hinna till träningen nu, hare göött.

Min dator har varit på lagning två gånger, men systemfelet finns fortfarande kvar. Det senaste dygnet har den stängt av utan anledning mitt i en aktivitet och så har jag fått starta upp den. När jag väl använder den märks felet inte av men det börjar närma sig när datorn bara dör lite helt plötsligt.

Dom här apparaterna är så grymt  omständiga. Ikväll ska jag sätta mig ner och ladda in allt på den externa hårddisken, för det är nog inte långt kvar förren jag hälsar hejdå och skaffar mig en ny.
Surt.

Igår vart kul och intressant. 50 års fester förvisso innebär tiotal stupfylla vuxna, men också en jäkla massa diskussioner. Jag satt och pratade med en man som tidigare var mycket känd i Ryssland, Sasha. Han var en wheatherman och folk kände alltid igen honom på gatan. Men så övergav han det och engagerade sig i Grenpeace russia istället.
Riktigt härlig man, väldigt ödmjuk. Jag sa att det var kul att prata med en person som gör sådan nytta och han ursäktade sig nästan för att han var duktig. Han berättade om hans tidigare jobb och att han sysslat med rymdraketer, men ändå hade han varit tvungen att ta lån för att köpa mat till sina barn.
Innan han skulle gå berättade han att det här var första gången han besökte ett svenskt hem.. Hoppas vi inte har avskräckt honom haha.

Utöver det har jag pratat med flera människor att se upp till så detvar riktigt givande. Och så har jag kunnat konstantera att det finns puckon i grannskapet.
Borde dra mig härifrån, blev erbjuden skjuts till skolan av en polare och jag måste vara klar när han kommer hit. Med tanke på at jag stod uppe och diskade till ett inatt ser jag lite sliten ut idag, ska ta tag i det nu tänkte jag..

Hadet!

P.S Bokis, ryskan du lärt mig var felaktig. "Sto tam? Tam kot" du vet. Jag frågade Sasha och han stirrade förbryllat på mig. D.S

Föreställ er en plats som en gång i tiden hade goda förutsättningar för ekologiskt och mängskligt välmående. Men på grund av för hög använding av fossila bränslen har det skett en höjning av medeltemperaturen.
Det här har lett till en 7 meters höjning utav havsytan, översvämningar, orkaner, och torka. Alla dessa orsaker har tvingat hundratals miljoner människor på flykt från sina hem. Det är stor brist på mat och dricksvatten och ökad sjukdomsspridning och epedemier har drabbat flera större områden. Människor dör och artmångfalden bland växter och djur har reducerats kraftigt.

Det här kan bli våran eller nästa generations framtid. Jag har målat upp ett skräckscenario som i dagsläget inte är omöjligt.

Vi har inte någon tid över, det finns inget utrymme för att vänta eller ifrågasätta.
Diskussionerna och debatterna kring klimatet är intressanta. Det diskuteras hejvilt om ekonomiska aspekter och praktiska problem. Det övervägs och funderas, som om vi egentligen har något val. Som om vi kan låta bli och bara fortsätta som vanligt i all evighet.
Oavsett hur ekonomin kommer drabbas så är det inte viktigt i jämförelse. Jag menar självklart inte att vi ska släppa allt och sluta leva; då är det ju ingen mening med att kämpa. Men om vi sätter miljön i första rum och anpassar oss efter det så kommer vi kunna bygga upp en hållbar utveckling istället för det vi har idag.

Först sa forskare att vi har femtio år på oss att genomgå en förändring, på senare tid har det framgått att det snarare handlar om 10-15 år. När forskarna slog larm med dessa nya siffror uppmärsammades med några artiklar och framsidor i tidningarna.  Dagen efter var det som om ingenting hade hänt och löpsedlarna pryddes än en gång av skandaler och skvaller.
Vart ligger våra prioriteringar?

Människan har alltid varit egoistisk, det är helt enkelt så vi fungerar. I dagsläget handlar det främst om vi i -länderna som faktiskt är väl medvetna om problemet vi har gjort oss skyldiga till. Vi är också medvetna om att vi kan förändra, men vi ser hellre till våran egna bekvämlighet och skjuter upp problemet lite till.
Men vänd på det hela. Fortsätt tänka egoistiskt! En frisk miljö är en förutsättning för att vi ska kunna leva vidare, alltså gynnar det oss när vi hjälper miljön.
Var egoistiska på rätt sätt.



Föreställ er en plats med väl utnyttjade förusättningar för ett ekologiskt och mänskligt välmående. Här delar miljarder individer på samma plats. Det råder en artmångfald och resurserna räcker till alla.
Det här kan bli våran eller nästa generations framtid.
Det gäller bara att vi förstår det nu och inte senare.