YBMMB

När Lucifer har bestämt sig för att han vill ha min uppmärksamhet tar han till brutala medel. Det börjar oskyldigt med att han traskar runt på skrivbordet, men det slutar ofta med att han ilsket klampar runt på tangentbordet och biter i mina fingrar när jag försöker skriva.

Underbara djur.

Jag drömde att en vän till mig visade sig vara Judisk, samtidigt hade han skrivit en ganska kritisk text mot Judendomen. Jag flippadetotalt på honom när jag läste. Jag spottade ilsket ur mig "ÄR DU ANTISEMIT ELLER? va?!" och eftersom att vi av någon anledning befann oss i ett klassrum så hördes irriterade "ssschh!" längre bak i klassrummet så jag stormade ilsket ut ur rummet. En kort stund senare talade jag med min Judiske vän och allt var frid och fröjd, fast han såg störtlöjlig ut i en banadana och vi befann oss i ett duschrum med hans pappa (vi var påklädda, era pervon).

I övrigt har jag luddiga minnesbilder av tält.

God Morgon allesammans!

Nu mina kära vänner vill jag motivera er till att träna lite. Det är nämligen så att jag har blivit en mycket hurtig människa och vill dela med mig lite av den energin, just för att jag vet hur jäkla mycket bättre man mår när man väl släpat arslet ur vagnen och börjat röra på sig, så att säga.


Bella och jag hårdtränar (Okej fine, en pathetic excuse för träning. Vi leker idiot i mitt TV rum. Nöjda nu? Jag har inga träningsbilder)

Varför ska jag träna?
Fokusen är på våra kroppar, det viktigaste vi har. Mår inte dom bra så har vi väldigt svårt att må bra. Det låter simpelt men jag tror ändå inte att alla vill förstå vilken direkt koppling fysiskt välmående har med psykiskt.
Bara genom att jogga, promenera eller göra lite styrkeövningar hemma några dagar i veckan så fungerar hela systemet bra mycket bättre. Konditionen ökar, man blir piggare, magen mår bra, man blir smidigare och dessutom häver man automatiskt i sig mer vatten och frukt eftersom att man känner behovet.

... men jag absolut hatar alla aktiviteter du nämnde ovan.
Sen är det klart att man kanske absolut avskyr jogging, armhävningar och tycker promenader är det drygaste som finns. Men det finns massor av alternativ att pröva på, och om man själv har svårt att komma på schyssta övningar så är Friskis & Svettis ett billigt alternativ där instruktörerna visar dig allt. Det är bara att apa efter, och så kommer man i schysst form. Nice.

I princip alla (undantag underviktiga i hälsofara) mår bättre av att röra på sig. Det handlar inte om att försöka gå ner i vikt (undantag överviktiga i hälsofara), det handlar om att bättre möjligheten att må bra och samtidigt undvika onödiga sjukdomar.

Riktigt simpla Tips
- Gå inte ut för hårt ifrån början, då tappar man lätt motivationen
- Skriv ner varje gång du tränat, då känner man sig duktigare
- Mer träning = Mer mat. Du kommer vilja äta mer för att kroppen behöver det.
- Tre timmar/pass i veckan är en bra utgångspunkt
- Säger kroppen nej så är det dags att lugna sig (då menar jag inte så fort det känns lite jobbigt, utan när det faktiskt inte känns bra)
- Ha bekväma träningskläder annars lovar jag dig att du blir irriterad

Den här tjejen är skön. Hon dedikerar en violinersion av "My heart will go on" till sin myrfarm

Ja, ni läste rätt. Myrfarm.

Idag var jag med om någonting ganska så osvenskt. Jag tycker inte illa om Svenskar, det är inte det. Men ibland är det som om vi hellre skulle svälja kärnavfall än behöva ta kontakt med en främling.

Det var som så att jag och några till satt och väntade på bussen. Men den kom inte, och fler och fler personer försvann ifrån busshållsplatsen tills det bara var jag kvar. Hade det varit en dag då jag sovit mer än två timmar så kanske jag hade gått till stationen, men idag var det inte läge kände jag.
Precis när jag var beredd att ge upp så bromsade en bil in vid busshållsplatsen, och killen bakom ratten säger "Ursäkta, väntar du på bussen till stationen? Vill du ha skjuts?"
Han visade sig vara en utav dem som också väntat på bussen. Han ledsnade och hämtade sin bil istället, sedan såg han mig sitta kvar och tyckte han kunde släppa av mig vid stationen.

Min förvåning var säkert påtaglig för honom, eftersom att jag tackade med djup beundran i rösten. Ungefär som om han räddat mig ur en livshotande knipa eller erbjudit mig rikedom.

Men jag nöjer mig glatt med den där bilturen. Tack främlingen.

Bilden kan tyckas lite konstig men den sammanfattar min dag. Solsken och seglarhatt. Jag och lite polare var inne i stan och införskaffade kläder inför imorgon nämligen - det är dags för den nautiska skivan!
Det blir en mix av jättemånga vänner samt nya ansikten, perfekt.



Det har varit en fin dag, jag är frisk efter den här trista helgen inomhus och har fått njuta av vädret. Dessutom i sällskap av vänner, utan någon tid att passa. Love it. Har inte ens plugg över huvud taget ikväll, woho!

Nu är det walk med Brushan och våra mödrar som gäller, sedan blir det läggdags så att jag är pigg och altert imorgon. Det blir hålligång från 06:30 till 03:00 morgonen därpå.

Yeah. Ha det fint!

ångestångestångestångestångestångestångestångest..

orka. Jag borde fan stänga av mig själv så att jag får något vettigt gjort.

Avsnitt av Dr Phil

Varning: Rätt svårt att titta på.
Jag mår illa.

Jag tänker inte ens försöka förstå hur drabbade tänker när de beter sig såhär, det kan jag inte. Det här är någonting man förstår om man har upplevt det själv.. och jag önskar ingen att förstå det hon går igenom, den saken är säker.

NTAGTF.. Nothing Tastes As Good As Thin Feels, sägs det.

Hur kan det vara värt det?

".. på det sättet är du perfekt"

Några av de mest värdefulla kompliangerna jag har fått har varit från folk jag bara träffat en eller ett fåtal gånger. De anar nog inte vilken skillnad det de säger fakiskt gör, att jag verkligen tar åt mig och bär det med mig. Det är perfekt att plocka fram kommentarerna i de stunder man tvivlar på sig själv, och det tippar jag på att alla gör ibland.

Jag hoppas själv på att bli bättre på att ge spontana komplimanger. Om man tänker någonting positivt om någon annan, varför inte säga det? Det kan inte bli fel, möjligen att personen blir lite generad men förhoppningsvis spelar det mindre roll i slutändan.

Kom bara att tänka på det. Har precis spenderat några timmar sänliggandes och tittandes på den fantastiskt klichéartade äventyrsfilmen Hidalgo. Men what can I say, jag gillar hästar.

Nu blir det c-vitaminknarkning, Ben&Jerrys och fruktsallad resten av kvällen. Troligtvis framför någon halvdan film. Ha det gött!

Min första tanke var någonting i stil med "fasiken, dom var ju ganska fula" men sedan blev det lite mer kärleksfullt och nu vill jag he dem. Tänk vad balla de skulle vara om man hade svarta stuprör och en feminin topp till för att bryta av det maskulina lite.

Yeaah.

Hm..

Jag är inte lik mig själv idag. Jag har inte ens varit sugen på att käka - då är någonting snett. Förvisso är jag sjuk i halsont, men man lär ju knappast bli mindre hungrig för det.

Sen känner jag mig varvat munter med vemod och lätt gråtfärdig, vet verkligen inte hur jag ska hantera kommande studenten. Det pratas om studenmottagning, klänning och flak hit och dit. Men jag vill inte riktigt tänka på det nu, jag skjuter helst upp det.

Jag vet inte vad jag vill sedan i livet, all trygghet kommer verkligen bara svepas iväg under mig och jag måste ta tag i någonting. Måste för att jag inte har något val. Självklart kommer det kännas fantatiskt att ta studenten efter alla dessa år, men den överväldigande känslan av det kommer också översköljas av en enorm tomhet. 

Vilka vänner kommer jag ha kontakt med? Jag vill inte förlora någon. Innerst inne fattar jag ju att jag inte kommer ha kontakt med alla nuvarande vänner och bekanta, och det känns inte bra någonstans. Jag vill fjanta runt på hemmafester, slippa ta bekymra mig för livsval och bara njuta ett tag till.

Jag är definitivt inte redo.

Jag har svårt att acceptera att det finns så mycket jag troligtvis aldrig kommer kunna förstå och greppa. Samtidigt är det nog så att om man kunde förstå allt här i världen så skulle man nog inte vilja leva i den.

Jag tänker på mordet på Engla, exempelvis. Värdsligt sätt är det här ändå en liten händelse. Men det krävs en väldigt sjuk människa för att utföra dådet, och varje dag sker dylika saker på den här jorden. Helt utan anledning, helt utan belägg. Jag kommer aldrig förstå människors destruktivitet, människors belägenhet att göra andra illa. Om vi inte skulle göra ont skulle vi alla leva i en bra värld, det vill jag påstå att jag har förstått.

Dagligen så ser jag mig omkring och det slår mig ofta - om än bara för en sekund - hur konstigt allting är. Det finns för många olika verkligheter på den här jorden för att det ska finnas utrymme att förstå dem. Mitt liv är likt många andras, men också otroligt olikt livet för de som lever i ständig oro för sitt eget eller näras liv. Det är knappt så att jag finner trygghet på grund utav oro för framtiden, hur ska då de känna?

Det kommer alltid vara bortom min förståelse, hur man kan plåga någon annan. Det kommer alltid vara bortom min förståelse, hur man kan mörda någon annan. Det kommer alltid vara bortom min förståelse, hur man kan finna nöje i att såra någon annan.

Det sker så mycket här på jorden som aldrig borde behöva hända.
Rakt framför ögonen på dem som inte förstår.

För vi kan inte förstå. Så mycket förstår jag.

Han: I take pills..
Jag: You take pills?
Han: Yes.
Jag: So you do drugs?
Han(glatt leende): Yes.
Jag: What, like ecstasy?
Han: Yeah I do ecstacy, makes you feel happy
Jag: Would you recommend it?
Han: Yeaah, I would recommend ecstacy!
Jag: So.. you do realise you're recommending drugs to an 18 year old?
Han(förvånad): You're 18?
Jag: Uhm, yeah
Han: Go to church!

Samma person ställde dessutom intressanta frågor i stil med "Of you shaved your head and wore maleclothing, would you hit it off with your friends?" och "If you bought tights, where would you buy them?"

... från tjej till man! Och inte vilken man som helst inte.
Jag och Brushan ska gå på en skiva som tidigare hade tema James Bond, men nu har de ändrat till Storslagna filmer i sista sekund. Så vi slog våra kreativa huvuden ihop och kom på att vi kan ju gå som paret i Grease. Jag ska vara John Travolta himself vilket kommer kännas ytterst intressant.


(Sanningen är att jag inte ens har sett hela filmen)

Kläderna går att ordna hyfsat, har skinnjacka och svarta jeans sedan måste jag låna skor och en svart t-shirt av någon killkompis. Problemet blir håret, en riktig utmaning både för att jag har långt ljusbrunt hår och för att den typen av frisyr som han har är knepig att ställa. Men det ska bannemig bli någonting snyggt av detta! Ska fixa polisonger också på någon vänster.. härligt!

Man bör undvika att tänka på hur meningslöst allting egentligen är.
Verkligen. Livet är så meningslöst.


Foto: Linn

Jag är inte olycklig, självmordbenägen, bitter eller någonting i den stilen. Men jag har funderat på det, ta exempelvis religioner. Hela livet blir en strävan efter någonting annat; ett paradis, nirvana, himlen.. Nuet tappar mening. För de som inte har någon religiös mening så kan man säkert finna egna meningar i tillvaron men någonstans känns det som att människan i allmänhet inte har någon. Vi strävar ständigt efter någonting, som om vi alltid måste ha någonting att se fram till för att orka med nuet.

Jag skulle absolut vilja säga emot mig själv, eftersom att det låter så fruktansvärt trist när man uttrycker det på det här viset. Jag vill tro att det man blir glad utav ger livet mening men det underlättar nog bara på vägen, vartän man är på väg.

Kanske är det det något slags uppvaknande inombords får får mig att skriva det här inlägget, kanske är det faktumet att jag börjar tappa hoppet om mänskligheten. Kanske. Men det är inte för att jag inte mår bra. Konstigt nog kan man må väldigt bra utan förståelse för det omkring, världen och alla problem med den.

Förhoppningsvis når jag väl någon slags insikt om att människan har en mening. Det är möjligt att jag kommer känna övertygelse om att vi har syfte här i livet. Men varför skulle vi? Egentligen.