YBMMB

Hm..

Jag är inte lik mig själv idag. Jag har inte ens varit sugen på att käka - då är någonting snett. Förvisso är jag sjuk i halsont, men man lär ju knappast bli mindre hungrig för det.

Sen känner jag mig varvat munter med vemod och lätt gråtfärdig, vet verkligen inte hur jag ska hantera kommande studenten. Det pratas om studenmottagning, klänning och flak hit och dit. Men jag vill inte riktigt tänka på det nu, jag skjuter helst upp det.

Jag vet inte vad jag vill sedan i livet, all trygghet kommer verkligen bara svepas iväg under mig och jag måste ta tag i någonting. Måste för att jag inte har något val. Självklart kommer det kännas fantatiskt att ta studenten efter alla dessa år, men den överväldigande känslan av det kommer också översköljas av en enorm tomhet. 

Vilka vänner kommer jag ha kontakt med? Jag vill inte förlora någon. Innerst inne fattar jag ju att jag inte kommer ha kontakt med alla nuvarande vänner och bekanta, och det känns inte bra någonstans. Jag vill fjanta runt på hemmafester, slippa ta bekymra mig för livsval och bara njuta ett tag till.

Jag är definitivt inte redo.