YBMMB

Man bör undvika att tänka på hur meningslöst allting egentligen är.
Verkligen. Livet är så meningslöst.


Foto: Linn

Jag är inte olycklig, självmordbenägen, bitter eller någonting i den stilen. Men jag har funderat på det, ta exempelvis religioner. Hela livet blir en strävan efter någonting annat; ett paradis, nirvana, himlen.. Nuet tappar mening. För de som inte har någon religiös mening så kan man säkert finna egna meningar i tillvaron men någonstans känns det som att människan i allmänhet inte har någon. Vi strävar ständigt efter någonting, som om vi alltid måste ha någonting att se fram till för att orka med nuet.

Jag skulle absolut vilja säga emot mig själv, eftersom att det låter så fruktansvärt trist när man uttrycker det på det här viset. Jag vill tro att det man blir glad utav ger livet mening men det underlättar nog bara på vägen, vartän man är på väg.

Kanske är det det något slags uppvaknande inombords får får mig att skriva det här inlägget, kanske är det faktumet att jag börjar tappa hoppet om mänskligheten. Kanske. Men det är inte för att jag inte mår bra. Konstigt nog kan man må väldigt bra utan förståelse för det omkring, världen och alla problem med den.

Förhoppningsvis når jag väl någon slags insikt om att människan har en mening. Det är möjligt att jag kommer känna övertygelse om att vi har syfte här i livet. Men varför skulle vi? Egentligen.