Ett liv, flera liv..
Sitter och bläddrar lite på Aftonbladets hemsida. Förbo rusar olika rubriker, "Paret vann 135 miljoner", "10 000 begravda i rasmassorna", "15åring erbjuds utvik i Playboy"..
Jag bläddrar lite, sedan slår det mig. Utan problem har jag noterat en rubrirk som talar om att tusentals människor har dött i en jordbävning, och jag känner ingenting.
Hur kan det vara så, egentligen?
För jag vet att jag inte är ensam om att inte notera sådana artiklar, att inte ens läsa dem. Mitt liv går ju vidare som vanligt här borta, jag behöver inte tänka på att folk dör av naturkatastrofer i Kina i detta nu. Nu läste jag förvisso artikeln efter ett ryck av dåligt samvete, men det känns ändå inte. Det är så oerhört svårt att relatera när man läser en kortfattat text där 10 000 liv står som ett.
Tänk vilken tragedi det är för dem i Kina. Varför känns det annorlunda för os? Vi blev oerhört upprivna över de svenska liv som gick bort i Tsunamitragedin för några år sedan, och det som sker där nu är den siffran flera gånger om.
Det är som om det krävs någonting extra för att vi ska reagera, och det är synd.
Bara en tanke som slog mig.
God morgon.
Jag bläddrar lite, sedan slår det mig. Utan problem har jag noterat en rubrirk som talar om att tusentals människor har dött i en jordbävning, och jag känner ingenting.
Hur kan det vara så, egentligen?
För jag vet att jag inte är ensam om att inte notera sådana artiklar, att inte ens läsa dem. Mitt liv går ju vidare som vanligt här borta, jag behöver inte tänka på att folk dör av naturkatastrofer i Kina i detta nu. Nu läste jag förvisso artikeln efter ett ryck av dåligt samvete, men det känns ändå inte. Det är så oerhört svårt att relatera när man läser en kortfattat text där 10 000 liv står som ett.
Tänk vilken tragedi det är för dem i Kina. Varför känns det annorlunda för os? Vi blev oerhört upprivna över de svenska liv som gick bort i Tsunamitragedin för några år sedan, och det som sker där nu är den siffran flera gånger om.
Det är som om det krävs någonting extra för att vi ska reagera, och det är synd.
Bara en tanke som slog mig.
God morgon.
Lust att kommentera?
Postat av: Berthine
men vännen, det kan vara så att vi har svårt att relatera det till vår verklighet. Det är en sak som händer långt bort och det berör oss inte personligt eftersom det inte var någon släkting eller liknande som drabbats. Det är kanske svårt att förstå och då blir vår utväg att inte försöka tänka på det. pussar
Trackback