YBMMB

Lattekärring. Egentligen så kan begreppet täcka ett flertal olika typer utav människor. Den gemensamma faktorn för dessa är, inte helt förvånande, att de vill ha lattes.

Idag lämpar det sig bäst att gå närmre in på så kallade lattemödrar. Dessa mammor svassar runt i centrum med väldigt gigantiska barnvagnar. De har antingen två barn, eller ett barn i famnen och ett nytt påväg. De tar sig in i butiken föga smidigt på grund utav den överdimensionerade barnvagnen och vankar fram till kassan med likgiltligt ansiktsuttryck. De gör sedan sitt bästa för att le när de svalt säger att de ska ha en latte. De har för det mesta med sig jämna pengar, om de därmot vill betala med en hundralapp och får för mycket mynt tillbaka suckar de besviket och tar mödosamt fram sin illa portmonä samtidigt som de anstränger sig för att inte tappa greppet om det knubbiga barnet de har i famnen.
Medan jag börjar förbereda latten så pratar de oengagerat med barnet/barnen som för det mesta gnäller eller, om de är tillräckligt stora att stå själva, står och kladdar på pralindisken.

Sen händer det. Jag häller på den skummade mjölken i takeaway muggen, vänder mig åt deras håll och uttalar ett artigt "sådärja, varsågod". Plötsligt ler de moderligt och greppar muggen försiktigt, ungefär som att den var skör och mycket värdefull. Ungefär som om den var deras egna lilla ögonsten.

Idag var åttio procent utav kunderna just lattemorsor. Jag kan hantera en, jag kan hantera två. Men fan inte tjugo.