YBMMB

Jag längtar tillbaks till Japan lite.
De dagarna där innebar en sådan frihet, att befinna sig på andra sidan jorden och tvingas vara självständig och faktiskt klara av det. Att dessutom klara sig i just Japan är inte illa det, bör tilläggas. Sen ska jag inte ljuga. Utan Sebbe hade jag antagligen levt på cupnoodles på hotellrummet, om jag ens lyckats checka in där till att börja med.. Men jag är stolt och förblir stolt över att jag åkte dit själv.

Damn, vilken grej. Jag har varit i Japan.
Det tar en stund för saker att sjunka in för mig. Varför det är så förstår jag inte, men oavsett vad det beror på så gör det mig lite frustrerad. Resan var knappt två månader sedan men känns ändå inte riktigt verklig än.

Det var en upplevelse att aldrig glömma och jag värderar den högt.
Nu gäller det bara för hjärnan att ta det till sig.
Kanske är det så att jag blir överväldigad lätt, när man är överväldigad så blir det lätt svårt att relatera till vissa känslor. Man bara fylls av någonting som är svårt att sätta fingret på.

Japan är minst sagt överväldigande för en skandinavier som mig. Det var gott om kulturkrockar som jag inte lyckats relatera till ordentligt innan, det har verligen varit fascinerande(jag vet, det ordet låter som ett ersättningsord för någonting som är intressant fast väldigt tråkigt. Men min resa var allt annat än tråkig).

Ah... skulle inte banga att sitta i sängen på mitt hotellrum igen och blicka ut.