mera
Jag får aldrig grepp om det. Aldrig.
Never ever.
Om jag hade kunnat sätta ord på känslor, så hade jag förklarat. Men jag tror inte det finns ord som beskriver ens i närheten av allt. Då blir det fel istället. Och fel leder till missförstånd.
Idag så hade jag en stor lust att bara köpa en biljett någonstans och säga hejdå sålänge. För ett tag. Bara dra iväg ifrån vardagen för ibland så känns det som att den låser mig. Jag vill inte fastna i en tankegång som gör att det verkar naturligt att livet består av jobb och sova för att orka med jobbet. Det är det som så många gör. Jag tänker vara en lycklig människa och en lycklig människa har inte fastnat. Det är min uppfattning men vad vet jag egentligen? Ung, naiv, allt det där.
Jag babblar så satans mycket om vad jag vill men ändå så låter jag riktigt värdelösa saker stå i min väg. Nu snackar vi meningslösa och idiotiska saker som jag låter ta över alldeles för mycket. Men kanske tar jag mig ur det också någon gång. Det vore värt.
Äh äsch vafan?
Huvudvärk.