YBMMB

Vad påtagliga vissa saker blir plötsligt.
Eller inte plötsligt kanske, utan när man tar sig en stund då och då att verkligen fundera över dem.

Vart ska jag ta vägen?
Seriöst. Jag trivs inte med mitt jobb nu, och om det inte ändrar sig så är det högst osannolikt att jag blir kvar där längre än mitt kontrakt som gäller December ut. Vad händer sedan? Jag fick jobb två veckor efter studenten så jag har inte fått känna av än hur det är att vara arbetslös och mellan studier. Tanken skrämmer mig mycket eftersom att jag hela tiden gått runt och försökt övertala mig och andra om att jag ska läsa upp lite ämnen till våren för att sedan söka utbildningar och börja plugga på hösten. Jag har gått runt och hela tiden tänkt att jag har någonting planerat för närmre framtiden.

Det är bara det att om jag ska läsa upp ämnen nu till våren, så måste jag redan nu börja fundera över vilka utbildningar jag vill söka. Det vore vettigt att ta tag i det men tanken på att börja plugga om ett år känns inte lockande. Jag vill göra annat innan jag börjar med det. Jag vill leva det liv studierna oundvikligen kommer att hämma mig ifrån. Det finns så många platser jag vill se, så mycket jag vill göra och så många erfarenheter jag vill få.

Men våren är nära, och för att göra det jag vill behövs förstås pengar. Ska jag bita ihop, jobba och spara pengar så jag kan resa till sommaren/hösten istället? Vågar jag ens bege mig ut i världen ensam?
Hjälp. Jag vet inte alls vad det ska bli av mig.

Jag tänker titta på utbildningar, men inte nödvändigtvis för någon närmre framtid.
Mest av allt är jag rädd att inte klara av det.