YBMMB

Det är så svårt med den biten.
Man vill gärna tro att man har god självinsikt, att man vet sina starka och svaga punkter och att man har kontroll över sitt beteende gentemot andra. Men det svåra är att få bekräftat om man har den insikten eller inte.
Jag tycker att jag känner mig själv så himla väl, men så satt jag i telefon med en kompis igår och vi diskuerade lite olika saker. Bland annat hur man ser ut i andras ögon och vad för negativa egenskaper dom ser, och jag kom på att jag kan inte alls veta vad folk säger om mig. Om jag hade haft insikten att ändra på mina negativa egenskaper så hade det väl kanske inte funnits så mycket ont att säga, men det lär knappast vara så att alla ser på mig positivt.

Jag tycker bara att vi är så hårda mot varandra, i alla fall i den här åldern. Så fort någon annan beter sig på ett sätt vi stör oss på ska de dömas och det sätts en osagd press på att man ska bete sig så att man anpassar sig efter alla - och det går inte. Om man tycker att någon agerar fel så ska det diskuteras bakom ryggen som om man själv skulle agerat annorlunda och rätt. Det är i alla fall så jag upplever det, och jag tycker det är så synd att vi inte bara kan slappna av lite mer och inse att alla gör misstag och att trots att många(alla egentligen, men alla visar det inte utåt) bär på egenheter som kan anses mindre bra så är det bara normalt. Det betyder inte att en person förtjänar att bli dömd, dessutom så sköter denne antagligen det jättebra själv för så brukar det vara.

Vi är nog minst lika hårda mot oss själva som alla andra, vilket kanske just beror på att vi är så hårda med att döma själva och vi vet att andra dömer oss.

Fast vad vet jag? Det är nog för tidigt på morgonen för att skriva om såna här saker.