YBMMB

Jag känner inte för särskilt mycket just nu, egentligen.

Jag tror att jag börjar ta slut. Allting börjar komma ikapp. Jag var så trött häromdagen att jag bokstavligen låg och skakade, fast jag hade fått minst sju timmar sömn. Jag har en ihängande huvudvärk och vid flera tillfällen senaste dagarna har jag varit så virrig att jag har sagt konstiga saker utan att vara medveten om det(jag har fått det påpekat).

Det är absolut inte så att jag inte ser fram emot saker eller att jag inte har kul när jag väl är med vänner och hittar på saker, jag känner bara inte att jag är med fullt ut. Jag orkar inte, det har nått en gräns. Jag tror det är kvarlevor från studenten och en vår av konstant aktivitet som har kommit ikapp. Nu när jag har tagit studenten är det plöstligt en helt ny verklighet och det har börjat sjunka in.

Kombinationen av det och andra problem jag gärna hade sluppit ha i tankarna är väl det som gör mig till vad jag är nu. Kanske är det så att jag överdramatiserar men med tanke på saker och ting så tror jag inte det..

Vissa saker gör mer ont än andra.