En rätt så slumpartad tankeställare

Det är väldigt intressant hur inbitna fördomar plötsligt kan motbevisas, sen så står man där och undrar om man ska känna sig dum för att man antog någonting från första början eller lättad för att man blev motbevisad.

Nej, ni har rätt. Det var inte så intressant som det lär när jag tänkte tanken i mitt huvud. Till mitt försvar vill jag dock tillägga att vikten av intresse i en fråga också är någonting varje person har för sig själv. Så det kanske sitter någon läsare just nu och är alldeles i extas över hur jag kan formulera en fundering så fantastiskt bra, hur det kan väcka så många känslor och tankegångar i dennes huvud.
Nu tror jag verkligen inte det. Men jag vet inte. Eller hur?

Och här har vi någonting som jag däremot har funderat en väldans massa på. Fraser som lyder "Jag vet" eller "jag vet inte". Ibland kan vi ju faktiskt inte veta om vi vet eller inte, vi kanske sitter på svaret i någon utav våra gissningar, det är bara det att vi inte kan få bekräftat utifrån om det stämmer.

Ta meningen med livet, exempelvis. Om det finns en mening men livet så kanske jag vet vad den är, för jag kan ha tänkt tanken massor av gånger. Det svåra, omöjliga dessutom, är ju att få bekräftat att det faktiskt är så som jag tror, dvs vet.

Förstår ni vad det är jag försöker komma fram till?
Vi kanske vet mer än vad vi tror, det är bara det att vi inte vet om det.

God natt på er, nu ska jag jobba. What else liksom.

Lust att kommentera?

Tyck till här:

Nickname:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

Bloggadress:

Kommentar:

Trackback