YBMMB

Den här helgen blir vemodig. Jag ska både säga hej då till folk och se andra säga hej då till sina vänner. Det är nu folk omkring en börjar flytta, studera på annan ort eller resa iväg för att uppleva lite av världen. Jag får separationsångest, för även om jag vet att jag kommer träffa dem igen så blir det inte samma sak och det är en tanke jag inte ens vill vänja mig vid.
När de väl kommer tillbaks så lär det istället vara min tur att flytta härifrån. Bara av att skriva den meningen så mår jag fysiskt illa, allvaret har börjat och det ser jag på med skräckblandad förtjustning. Den här sommaren har man haft möjlighet att klamra sig fast vid en umgängeskrets som varit ganska sammanhållen. Hela tiden har man( i alla fall jag) dock haft i bakhuvudet att det inte kommer att vara så fortsatt länge till. Nu börjar det där nya jag har varit så bekymrad över sakta ta form och det finns ingenting jag kan göra. Jag vet att det är onödigt att fokusera för mycket på det som har varit och att det är nyttigare att blicka framåt. Men det blir aldrig mer som förut, och oavsett hur kul man har vartän man pluggar vidare så kommer det finnas en saknad för de senaste åren på Rudbeck med alla människorna där.

En sak tänker jag dock se till. Att det blir jävligt kul nu i helgen:) Inte hundra på vad som blir av ikväll men imorgon är det först födelsedagsmiddag hos Fredde med lite uppladdning och därefter drar vi vidare till den stora avskedsfesten. Det kommer vara massor av folk där och jag känner mig riktigt peppad även om slutet av kvällen nog blir sentimentalt.

Djupsinningt och förvirrat, precis som inlägg tenderar vara såhär tidigt på morgonen.
Off to work, ta hand om er.