YBMMB

        

Jag undrar vart vi är påväg.
Världen skrämmer mig. Den skrämmer mig för att människor gör det. Man vet aldrig vad en människa är kapabel till, man vet sällan att en människa kan litas på. I alla fall de människor man inte känner.
Undrar hur många psykopater jag har träffat i mitt liv? Undrar om jag någonsin passerat en mördare på stan?

Det finns ingenting som skrämmer mig mer än tanken om att jag måste stå på egna fötter någon dag. Ge mig ut i världen, klara mig själv.
Inte långt till studenten nu, och jag undrar vart jag slutar. På Burger King? På ett kontor? Jag kanske aldrig ens kommer i närheten av mina drömmar och mål. MItt liv kan likväl bli ett fiasko. Jag borde kämpa redan nu för det jag vill göra och uppnå, men likförbannat sitter jag bara här.
Vilket också leder till att jag i slutändan inte har några ursäkter, utan bara mig själv att skylla.

Tänk om  jag är all talk no action. Jag ogillar den egenskapen hos människor.