YBMMB

Detta är då jag.
När jag ser den här bilden har jag svårt att acceptera vissa saker. Jag börjar hitta "fel" att anmärka på.
Det är knepigt det där.
Jag vill att folk ska se på mig som vacker eller snygg även då jag ser helt naturlig ut. Ändå redigerar jag oftast de bilder jag visar på nätet.
Jag vill också känna mig fin när jag är i skolan, vilket jag oftast inte gör i jämförelse med vissa andra då jag sällan sminkar mig och då inte mer än mascara. Jag fruktar nämligen att då jag börjar använda mer smink och fixa håret varje morgon så blir det desto svårare att sluta sedan. Svårare att visa sig naturlig, dvs.
Och även då jag fixar upp mig är det alltid någon klockren människa som går förbi och så känner man sig plötsligt inte så snygg som innan.
Det stämmer att bekräftelse behövs ibland. För mig i vilket fall.
Jag önskar dock att jag inte behövde det för att känna mig nöjd under en skoldag.Jag är ju inte missnöjd med mig själv i allmänhet, men ibland känns speglar mer plågsamma än andra gånger..

Jag skulle nog vilja påstå att människor till en början alltid dömer efter utseende. Ansikte, kropp, stil, kroppspråket.. Dessa är väldigt avgörande om du har en kort stund på dig att göra ett första intryck. Det känns lite halvt sådär. Viktigt att påminna sig själv om ibland är väl det faktum att olika människor tycker om olika saker. Någon kanske inte alls uppskattar ditt utseende samtidigt som en annan tycker du är vackrast eller sötast. Det låter självklart men det här tänkandet kan glömmas bort när man är mitt uppe i att klanka ner på sig själv av diverse anledningar.
 
Vore det inte enklare om det räckte med att le lite?