YBMMB

Igår vart en riktigt härlig kväll.
Den var såpass härlig att jag faktiskt gick med på att mina kompisar tvingade upp mig på ett guldtak mitt i stan och bad mig göra en repris på min stående klassiker, Himlen är oskyldigt blå.

Lyssna och njut, denna gång med körgossar!



Tack alla som var med ut igår! Jag hade en riktigt kul kväll.
Ni sjöng ju dessutom för mig inne på krogen så det jämnar ju ut sig där med!

Det är det jag tycker om så mycket med de människor jag umgås med. Vi behöver inte gå till det bästa utestället eller ens göra någonting speciellt, vi har kul ändå. Speciellt igår då club escape som vi var på hade riktigt schyssta förutsättningar men totalt pissade ner potentialen med dryga vakter. För mig gjorde det inget för vi dummade oss på stan en sväng istället.

Så anyways, nu är jag 19 år och inte ett uns klokare än tidigare! Grymt.
 

Har spenderat kvällen hemma hos Berthine, börjar verkligen känna mig riktigt hemma i hennes hus och framförallt hennes kök. Det är bara att kliva in och göra det bekvämt för sig, känns så himla soft att kunna ha det så hemma hos en kompis. Nu under kvällen har vi varvat matlagning och mycket ätande (vi åt indielibanesiskt med osttortillas) med seriösa och mindre seriösa diskussioner. Framåt slutet så låg vi på hennes golv i vanlig ordning. Rutin, ni vet.

Bortsett från briljanta kommentarer som hennes "ska vi gå ner och cooka lite som food liksom?" så har vi pratat allvar. Om vad vi vill och inte vill i livet, och jag känner mig så rädd för vissa aspekter i framtiden att jag inte riktigt visste vad jag skulle säga. Jag brukar åtminstone försöka tillföra nånting till diskussionen men det jag sa blev bara tomt på något vis.
Jag vet liksom inte vad jag vill, jag vet bara vad jag inte vill.

Jag får hoppas på att man når någon slags insikt såsmåningom för som det är nu kan jag inte ens förmå mig själv att gå till arbetsförmedlingen och göra någontin vettigt utav mitt studiefria år. Jag bara litar på att det ska ordna sig, som om det inte är jag själv som faktiskt behöver se till att det gör det. Suck.

Dags att banka in i skallen att det kräva lite handling för att något ska hända.

Nu om en stund drar jag och Jenny hem till raringen, sen så blir det vidare till Rasmus för fest.

:D!!

Jag tar med mig kameran som vanligt så jag får ta och bjuda på lite sköna bilder imorgon.
Nu ska jag ha det gööött. Behöver träffa alla känner jag.

Så grymt meningslöst inlägg!! WOHO!

Klockan är inte ens åtta på morgonen. Jag hör fågelskrik. Gälla, gnälliga, tjattriga, upprepande fågelskrik för min förtjusande lilla parakit har vaknat tidigt idag och tycker att alla andra i huset också ska göra det så vi kan hålla honom sällskap.

Han må vara söt men ibland är det en ganska så klen tröst måste jag erkänna.
 
(psst.. jag vill inte skjuta honom egentligen. Men skaffar ni parakit kommer ni förstå mig, garanterat)

Nu ska jag till jobbet och jag känner för det lika lite som att lyssna till hans harmoniska toner. Fan, jag tycker inte ens om kaffe. Jag borde pröva den ärligheten på kunder när jag rekommenderar kaffe.

"Jag vill ha ett gott mörkrostat kaffe, har du någonting att rekommendera?"

"Hej, personligen tycker jag allt kaffe är blask med äcklig eftersmak och jag förstår inte alls varför så många människor har lust att tvinga i sig skiten*reklamsmile* Meeeen Monsun Malabar har ett jättetufft namn så det kan ju vara något för en lattekärring som du. 500 gram?"

Skulle nog öka försäljningen, jag har det på känn!
Jag borde förklara begreppet "lattekärring" här i bloggen någon gång. Jag har upptäckt att det finns lattetjejer, lattekärringar och lattemammor. Alla är obehagliga på sitt alldeles unika sätt förstås.

:) Nä mitt jobb är faktiskt rätt schysst och nu måste jag skynda iväg för att undivka en repris på dagen-vi-inte-talar-om(host försov mig och öppnade butiken för sent host)

Magnifikt.

Hahahahahahaha:D