YBMMB

Klockan är inte ens åtta på morgonen. Jag hör fågelskrik. Gälla, gnälliga, tjattriga, upprepande fågelskrik för min förtjusande lilla parakit har vaknat tidigt idag och tycker att alla andra i huset också ska göra det så vi kan hålla honom sällskap.

Han må vara söt men ibland är det en ganska så klen tröst måste jag erkänna.
 
(psst.. jag vill inte skjuta honom egentligen. Men skaffar ni parakit kommer ni förstå mig, garanterat)

Nu ska jag till jobbet och jag känner för det lika lite som att lyssna till hans harmoniska toner. Fan, jag tycker inte ens om kaffe. Jag borde pröva den ärligheten på kunder när jag rekommenderar kaffe.

"Jag vill ha ett gott mörkrostat kaffe, har du någonting att rekommendera?"

"Hej, personligen tycker jag allt kaffe är blask med äcklig eftersmak och jag förstår inte alls varför så många människor har lust att tvinga i sig skiten*reklamsmile* Meeeen Monsun Malabar har ett jättetufft namn så det kan ju vara något för en lattekärring som du. 500 gram?"

Skulle nog öka försäljningen, jag har det på känn!
Jag borde förklara begreppet "lattekärring" här i bloggen någon gång. Jag har upptäckt att det finns lattetjejer, lattekärringar och lattemammor. Alla är obehagliga på sitt alldeles unika sätt förstås.

:) Nä mitt jobb är faktiskt rätt schysst och nu måste jag skynda iväg för att undivka en repris på dagen-vi-inte-talar-om(host försov mig och öppnade butiken för sent host)