YBMMB

Har spenderat kvällen hemma hos Berthine, börjar verkligen känna mig riktigt hemma i hennes hus och framförallt hennes kök. Det är bara att kliva in och göra det bekvämt för sig, känns så himla soft att kunna ha det så hemma hos en kompis. Nu under kvällen har vi varvat matlagning och mycket ätande (vi åt indielibanesiskt med osttortillas) med seriösa och mindre seriösa diskussioner. Framåt slutet så låg vi på hennes golv i vanlig ordning. Rutin, ni vet.

Bortsett från briljanta kommentarer som hennes "ska vi gå ner och cooka lite som food liksom?" så har vi pratat allvar. Om vad vi vill och inte vill i livet, och jag känner mig så rädd för vissa aspekter i framtiden att jag inte riktigt visste vad jag skulle säga. Jag brukar åtminstone försöka tillföra nånting till diskussionen men det jag sa blev bara tomt på något vis.
Jag vet liksom inte vad jag vill, jag vet bara vad jag inte vill.

Jag får hoppas på att man når någon slags insikt såsmåningom för som det är nu kan jag inte ens förmå mig själv att gå till arbetsförmedlingen och göra någontin vettigt utav mitt studiefria år. Jag bara litar på att det ska ordna sig, som om det inte är jag själv som faktiskt behöver se till att det gör det. Suck.

Dags att banka in i skallen att det kräva lite handling för att något ska hända.