YBMMB

Föreställ er en plats som en gång i tiden hade goda förutsättningar för ekologiskt och mängskligt välmående. Men på grund av för hög använding av fossila bränslen har det skett en höjning av medeltemperaturen.
Det här har lett till en 7 meters höjning utav havsytan, översvämningar, orkaner, och torka. Alla dessa orsaker har tvingat hundratals miljoner människor på flykt från sina hem. Det är stor brist på mat och dricksvatten och ökad sjukdomsspridning och epedemier har drabbat flera större områden. Människor dör och artmångfalden bland växter och djur har reducerats kraftigt.

Det här kan bli våran eller nästa generations framtid. Jag har målat upp ett skräckscenario som i dagsläget inte är omöjligt.

Vi har inte någon tid över, det finns inget utrymme för att vänta eller ifrågasätta.
Diskussionerna och debatterna kring klimatet är intressanta. Det diskuteras hejvilt om ekonomiska aspekter och praktiska problem. Det övervägs och funderas, som om vi egentligen har något val. Som om vi kan låta bli och bara fortsätta som vanligt i all evighet.
Oavsett hur ekonomin kommer drabbas så är det inte viktigt i jämförelse. Jag menar självklart inte att vi ska släppa allt och sluta leva; då är det ju ingen mening med att kämpa. Men om vi sätter miljön i första rum och anpassar oss efter det så kommer vi kunna bygga upp en hållbar utveckling istället för det vi har idag.

Först sa forskare att vi har femtio år på oss att genomgå en förändring, på senare tid har det framgått att det snarare handlar om 10-15 år. När forskarna slog larm med dessa nya siffror uppmärsammades med några artiklar och framsidor i tidningarna.  Dagen efter var det som om ingenting hade hänt och löpsedlarna pryddes än en gång av skandaler och skvaller.
Vart ligger våra prioriteringar?

Människan har alltid varit egoistisk, det är helt enkelt så vi fungerar. I dagsläget handlar det främst om vi i -länderna som faktiskt är väl medvetna om problemet vi har gjort oss skyldiga till. Vi är också medvetna om att vi kan förändra, men vi ser hellre till våran egna bekvämlighet och skjuter upp problemet lite till.
Men vänd på det hela. Fortsätt tänka egoistiskt! En frisk miljö är en förutsättning för att vi ska kunna leva vidare, alltså gynnar det oss när vi hjälper miljön.
Var egoistiska på rätt sätt.



Föreställ er en plats med väl utnyttjade förusättningar för ett ekologiskt och mänskligt välmående. Här delar miljarder individer på samma plats. Det råder en artmångfald och resurserna räcker till alla.
Det här kan bli våran eller nästa generations framtid.
Det gäller bara att vi förstår det nu och inte senare.

Jag har precis gått med som frivillig i Greenpeace. Fick precis ett samtal om att dom behövde hjälp att måla banderoller inför en auktion imorgon men jag hinner inte idag. Måste åka ut till deras verkstad vilket tar nästan två timmar, och jag åker hemifrån sex ikväll så jag skulle i princip bara hinna dit och vända. Fasiken för jag vill verkligen ställa upp.

Just nu håller Greenpeace på att hänga upp sina banderoller på OKQ8:s huvudkontor. Dom håller på att lansera att nytt diesel som innehåller palmolja. För att framställa palmolja skövlas massor med regnskog, vilket inte bara hämmar artmångfald utan också släpper ut massor av koldioxid.
Så dom vill lansera ett miljövänligt bränsle som egentligen gör skada på miljön.

Idioterna på OKQ8 har skjutit upp lanseringen men inte sagt att dom ska lägga ner helt. Dom hade ett möte med Greenpeace i fredags och det verkar som om dom inte vill vika, så nu får vi rycka in.

Darnit. Men jag får ta igen det senare förhoppningvis!

Sveriges statsminister läste nämligen inte FNs klimatrapport själv, utan hörde bara om innehållet genom media. Herr Reinfeldt kör heller inte miljöbil, men han lovar att överväga det alternativet när han köper ny bil.

Och därför Fredrik Reinfeldt, så skäms jag över att du styr landet jag bor i.
Jag blir trött och känner mig uppgiven när jag tänker på bristande engagemang hos en människa i hans position. Givetvis har han mycket att tänka på, men det finns ingenting viktigare än klimatfrågorna just nu.

Jag älskar livet, mitt liv. Mina möjligheter. Men ibland är det som om jag kvävs av allt.
Allting runtomkring, inte nära mig. Utan i större perspektiv, det jag inte kan rå över. Det jag drömmer om att förändra men inte har makten till. Allting som utspelar sig kring mig hela tiden dygnet runt som jag inte kan rå över. Tvåhundra mil bort men på samma planet, en mil bort men på samma planet.
Dom som förstör våran vackra värld, med så många fantastiska platser att det briser inom mig bara jag tänker på det.
Dom som bara råkar födas i fel land och omedelbart är dömda till ett liv i orättvisa.
Tänk om världen hade varit jämnställd, tänk om det hade varit fred. Tänk om vi inte hade stått inför katastrofer - tänk om alla bara kunde förstå.

Det krävs inte mer än det. Än att alla förstår. För den som förstår gör inte mijön illa, och den som förstår skjuter inte på någon annan.

Varje dag händer saker. Överallt. Pulserande, påtagligt. 
Just  nu så skövlar man regnskog. Jag hatar det.
Just nu svälter ett barn. Fattigdom kväver mig.
Just nu sitter miljontals människor i sina hus och gör ingenting. Dom sitter och bekymrar sig för sina vardagliga bestyr, sina sociala problem, sina räkningar. Inte för det skick allt kring oss är, närmre än vad vi tänker på.
En uteliggare i Stockholm eller en föräldralös i Colombia. För oss är dom inte, för vi ser inte.

Allting är större än mig.
Allting omkring mig överallt.
Alla människor som delar den här ytan. Alla som dör. Allt som förstörs.

VADFAN är en kändis, VADFAN är ett klädesplagg, VADFAN är fin hy? Vad är det för mig, när det finns människor på samma yta som mig, som bor i kartonger på gatan. Vadfan är en dålig dag för mig, när det finns människor i fattigdom som ändå ler åt det lilla? Vadfan är en bil för mig när miljökatastrofer väntar kring hörnet?
 
Allt är ingenting när jag sitter här, och det kväver mig.