Förvarning
den här bloggen kommer troligtvis att upphöra inom en snar framtid. I alla fall upddateringarna.
Det känns faktiskt lite vemodigt efter två och ett halvt år.
Woho!!
Nog för att herrarna kommer till Hultsfred, men att se dem live i London blir tamejfan en briljant upplevelse!
Det är så väldigt skönt att ha någonting att se fram emot i den närliggande framtiden. Lättare att vara positiv då.
gaaa..
Jag bör gå och lägga mig men jag har för ont för att slappna av.
Vad är jag, 80 år?
Natti...
mera
Jag får aldrig grepp om det. Aldrig.
Never ever.
Om jag hade kunnat sätta ord på känslor, så hade jag förklarat. Men jag tror inte det finns ord som beskriver ens i närheten av allt. Då blir det fel istället. Och fel leder till missförstånd.
Idag så hade jag en stor lust att bara köpa en biljett någonstans och säga hejdå sålänge. För ett tag. Bara dra iväg ifrån vardagen för ibland så känns det som att den låser mig. Jag vill inte fastna i en tankegång som gör att det verkar naturligt att livet består av jobb och sova för att orka med jobbet. Det är det som så många gör. Jag tänker vara en lycklig människa och en lycklig människa har inte fastnat. Det är min uppfattning men vad vet jag egentligen? Ung, naiv, allt det där.
Jag babblar så satans mycket om vad jag vill men ändå så låter jag riktigt värdelösa saker stå i min väg. Nu snackar vi meningslösa och idiotiska saker som jag låter ta över alldeles för mycket. Men kanske tar jag mig ur det också någon gång. Det vore värt.
Äh äsch vafan?
Huvudvärk.
I'm scared to face another day
..cause the fear in me just won't go away..
Jag är bara jag. Inte mer.
Jag försöker vara alla de som berör mig till lags. Försöker stå på mig och inte vika för andras åsikter. Försöker leva som jag lär, vara en sån där människa som faktiskt hjälper. En sådan som gör skillnad. Jag vill bara kunna känna att jag är en bra människa.
Att få grepp om allt omkring oss verkar näst intill omöjligt. Ändå tänker jag varje dag på hur mitt levnadssätt påverkar andra. Hur folk och mljön indirekt drabbas av just mig för att jag fattar egoistiska beslut. Det tär på mig. Jag vrider och vänder på tankebanor för att på något vis verkligen kunna ta till mig och få förståelse som jag tror är behövlig för att verkligen agera bättre. Men det går inte. Jag kämpar emot hopplösheten som i omgångar slår mig. Säger till mig själv att jag behöver bara göra mitt bästa.
Om det här är mitt bästa så räcker jag i alla fall inte till.
Jag undrar hur mycket en människa kan åstakomma. Om alla i grunden har samma förutsättningar eller om vissa helt enkelt inte kan nå hela vägen fram. Vem är då jag? Jag vill vara en bra vän, tillgänglig och förstående med de som gör mitt liv värt. Jag vill leva lycklig, stark, vara en ödmjuk person med massor av erfarenheter.
Samtidigt vill jag vara ett exempel på att man kan leva modernt och miljövänligt. Jag vill göra någonting mer för de som dör i svält och sjukdom varje dag. Jag vill inte vara den som passerar en hemlös utan att reagera. Jag vill inte behöva se på världen precis som den är idag för det skrämmer mig.
Jag vill vara så mycket.
Men jag är ändå bara jag.
En tripp till Milano
Hemma igen!
För det första känns det rätt galet att jag faktiskt har varit i Italien över helgen, men jag är inte desto mindre glad att vi åkte! Det var väldigt befriande att faktiskt bara kunna göra precis vad vi ville. Inga direkta måsten, inga speciella förväntningar. Vi bara gick dit vi ville och upplevde Milano på vårat sätt. I efterhand inser jag hur sjukt det är att vi har varit i en stad med massor av shopping och faktiskt inte gått in i en enda butik, istället gick vi mellan restauranger och caféer och gottade oss. Helt rätt! Jag fick min önskade dos pasta med tomatsås och ananasjuice.
Snacka om schysst återhämtning efter allt jobb. Ett par dagar away med nya miljöer, solsken(även om snön låg på marken även där), Italiensk mat, hotell, nya intryck! Och allt detta i sällskap av min Martin.
Längtar redan till nästa resa:)
Bästa resepartnern unt jag.
Wohey
Sovdags då?
Taxin dyker upp 03:25.
Instabilt.
Hihi, ha det så bra här hemma.
Go easy on me
Dagens vuxenpoäng: Öppna Kapitalkonto, betala räkningar och kolla in sängstorlekar och gavlar.
Dagens antivuxen: Sova till tre på eftermiddagen. Sitta i sängen i mjukisbyxor och flanellskjorta ätandes på en ljummen pizza, funderandes på om jag borde prioritera att vara uppe till scrubs eller om jag ska sova ordenligt innan jobbet imorgon. Jag lär välja scrubs.
Det är bra tider, trots vissa motgångar. De kommer ju alltid finnas där av olika slag och just nu får de ligga i bakgrunden för jag orkar inte bry mig tillräckligt. Jag tänker ha kul! Riktigt jävla underbart kul dessutom. Resten kommer jag att ta en sak i taget. Jag borde klara det...
Mitt i dagens runtfläng mellan sängar och möbelvaruhus har jag funderat en hel del på framtiden, både min egen och i större perspektiv. Känslan är bra men ovissheten helt gigantisk. Oj vad jag inte har någon aning om vad som ska bli av det här livet. Mitt enda liv att förvalta preciss som jag känner för det. Just det gör det dock enklare att vara positiv, för bara jag ser till att göra vad jag känner är rätt så kommer det inte bli misslyckat i slutändan. You know?
Nu är det countdown till Milano!
It's all good
På lördagmorgon sticker jag och Martin till Milano över helgen!
Bara för att vi känner för det. Grymt kul! :D
Kommer bli så gött att bara ränna runt i Italien och göra preciiiis vad vi vill. Dessutom har jag aldrig varit i just Milano heller så det blir extrasweet.
Can't wait, bara fyra dagar kvar nu..
för att sammanfatta
Min käre vän Simon var gullig nog att i bild förevisa hur han såg mig under gårdagen.
Så varsågoda. Här ser ni en specifik scen som utspelade sig i köket då jag med en rinnande ananasskiva i munnen försöker kommunicera med min kompis som ska lämna rummet.
Väl ritat Simon, jag tackar för ambitionen.
NAWWWWWW
Jag måste bara vara lite hjärtligt cheesy och säga Grattis till två av de absolut finaste människorna jag känner, för de firar två år ihop!
Jag hade hemskt gärna slängt in lite spydigheter om att ni borde skaffa villa volvo och hund, för jag är ju som jag är, men samtidigt är det ganska kass humor.. Så förlåt mig för min nästan-impuls och congrats!!
2009
Välkommen nytt år! Du har mycket att leva upp till.
En säregen drink. "Trasan"
Årets start får sätta ribban för fortsättningen.
Roligt, intensivt. Hade en riktigt kul kväll.
(Dock råkade jag skada folk och det ber jag om ursäkt för. Sen var det några jag helt enkelt bara skadade och det ber jag också om ursäkt för.)
Jag har en good feeling. Mycket främmande framför mig. Får se hur jag klarar av allting men det blir nog med någon typ utav bravur i slutändan i alla fall. Inledningsvis tänker jag börja med att för ovanlighetens skull göra mycket redan de här första kalla vintermånaderna.
I Januari och Februari ska jag bland annat; Åka utomlands två gånger, se Oasis konsert i Globen, se Killers live at the O2 Arena, äta Sushi i London(mycket viktigt), göra om rummet, gå på min första personalfest och förmodligen även komma till underfund med hur jag tänker göra med jobbet.
På detta ska jag dessutom lägga fokus på att inte stressa samt att jobba mindre vilket ska bli oerhört skönt för mitt sinne men också min kropp. Jag har ont på för många ställen för en person i min ålder.
Klockan är halv nio snart och till imorgon ska jag ha röjt ut hela mitt rum. Det kommer ta många timmar.. kanske dags att börja.