YBMMB

Smärtan i mitt knä är tillbaka som en knöglig jävla räkning på posten.
Ett halvår senare, back to square one. Fast jag behöver lyckligtvis inte kryckor nu. Jag var inte särskilt smidig på de där kryckorna, och i centrumet där förra jobbet var så blev jag känd som "tjejen med kryckor" berättade en kund för mig. Han skulle betala sitt te och lätt då meddela att han hade hört talas om mig. Besynnerligt.

Riktigt bra dag i övrigt dock, har haft det trevligt både utanför och på jobbet.
Resten av kvällen blir det obligatorie-TV i form utav dubbelavsnitt a la Scrubs. Sen så får jag sova typ sex-sju gemytliga timmar innan jobbet imorgon. Fast vet ni vad? Det känns inte tungt. Det känns nästan kul. Fick positiv feedback idag som betyder mycket och ger nya krafter inför framtiden.

Funderade på tacksamhet idag. Jag vet inte hur jag ska uttrycka mig på ett sätt som är tillräckligt. Jag kan uppriktigt säga att jag är stolt över mig själv, och det kan jag vara tack vare de omkring mig. Halva mig är bara till för er - hoppas att ni förstår det. Alla ni som får mig att känna såhär.

Ja jag är väl överdrivet kärleksfull ikväll. Hellre det än tvärtom. Sen vet jag inte riktigt om det jag skriver är begripligt för det är så skickligt osammanhängande, men det är väl en annan femma..