YBMMB

Jag har tänkt så mycket på senare tiden. Mer än vad jag orkar utan att blanda ihop saker och ting och få allting att verka mer komplicerat än vad det kanske är egentligen. Men jag kan inte hjälpa det, det finns så mycket att fundera omkring.

Problemet är att jag känner så mycket på samma gång just nu. Glädje, ilska, frustration, lycka, oro, kärlek, rädsla, ångest. Så jag är rätt så lost egentligen. Det är inte ovanligt att jag känner förvirring, men så som jag känner den nu känns inte bekant. Den är inte på samma sätt. Den är inte lika ytlig utan går istället djupare, och det är något som jag har svårt att hantera.

Igår blev jag av med jobbet, imorgon ska jag börja söka nytt. För två veckor sedan kom en vän till mig hem efter att ha varit borta i ett år, om två veckor åker en annan iväg. De senaste tolv åren har jag börjat skolan framåt slutet av augusti, nu är det upp till mig om jag någonsin vill göra det igen. Det sker stora förändringar omkring mig och jag utvecklas alltmer som person. Men en sak består, och det är den där känslan inombords som inte ger mig ro. Den där sinnestämningen jag inte kan sätta fingret på.