YBMMB

Jag har svårt att acceptera att det finns så mycket jag troligtvis aldrig kommer kunna förstå och greppa. Samtidigt är det nog så att om man kunde förstå allt här i världen så skulle man nog inte vilja leva i den.

Jag tänker på mordet på Engla, exempelvis. Värdsligt sätt är det här ändå en liten händelse. Men det krävs en väldigt sjuk människa för att utföra dådet, och varje dag sker dylika saker på den här jorden. Helt utan anledning, helt utan belägg. Jag kommer aldrig förstå människors destruktivitet, människors belägenhet att göra andra illa. Om vi inte skulle göra ont skulle vi alla leva i en bra värld, det vill jag påstå att jag har förstått.

Dagligen så ser jag mig omkring och det slår mig ofta - om än bara för en sekund - hur konstigt allting är. Det finns för många olika verkligheter på den här jorden för att det ska finnas utrymme att förstå dem. Mitt liv är likt många andras, men också otroligt olikt livet för de som lever i ständig oro för sitt eget eller näras liv. Det är knappt så att jag finner trygghet på grund utav oro för framtiden, hur ska då de känna?

Det kommer alltid vara bortom min förståelse, hur man kan plåga någon annan. Det kommer alltid vara bortom min förståelse, hur man kan mörda någon annan. Det kommer alltid vara bortom min förståelse, hur man kan finna nöje i att såra någon annan.

Det sker så mycket här på jorden som aldrig borde behöva hända.
Rakt framför ögonen på dem som inte förstår.

För vi kan inte förstå. Så mycket förstår jag.