YBMMB

Jaha. Det är bara att konstatera att jag inte är en särskilt stabil tjej. Nej, det är jag definitivt inte. hade jag varit det hade jag inte haft olika humör by the hour och jag hade antagligen kunnat känna hurvida jag mår bra eller inte.
Och det stör mig.
Vardagen stör mig. Jag är känslig, jag önskar att jag inte var lika känslig. Det stör mig att jag inte kan sitta ensam och tyst några minuter utan att tänka så jag faktiskt får huvudärk. Det stör mig att jag irriterar mig på allt, inget och småsaker. Att jag låter det gå ut över andra.

Ignorans stör mig, ignorans hos andra. Jag menar inte att jag är bättre, nej, jag tror jag går många folk på nerverna. Inget annat vore rättvist heller. Ingen kan vara omtyckt av alla(nope, inte ens Oprah).
Men det är jobbigt att vara medveten också, jag kanske blir så irriterad på ignorans för ignoranta människor har lättare att rycka på axlarna och gå vidare.

Vad fan pratar jag om? Jag skriver det jag tänker. Eller, om jag ska vara ärlig så har jag raderat flera stycken för allt känns inte särskilt rätt att publicera här. men jag är på det humöret så vissa saker bara blir.

Allt som allt.
Jag tror jag känner mig ensam. Jag tror jag är avundsjuk på dom som har någon Jag tror jag behöver någon.

Jag tror att år i mitt egna lilla fängelse har lämnat många spår. Format mig till den jag är idag och jag vet att jag hade varit annorlunda om jag sluppit. Jag är udda, men jag letar inte efter någon som är det.