YBMMB

Med högtider kommer traditioner. En av dessa under påsken är som känt att måla ägg, och det var precis det mammas sida av släkten slog sig ned för att göra idag. En atmosfär av kärlek sprider sig i rummet då alltifrån barn till pensionär enas i ett flitigt skapande.
I år fann jag dock en baksida i allt gulligul, en sida tidigare okänd för mig. Nämligen att när är du målar ägg i sällskap av en sjuåring överöses denne med beröm för sina rosagula sträck hit och dit, medan du själv måste kämpa stenhårt för att sticka ut i konkurransen.
Så när jag blickade över bordet och fick syn på min lilla kusins lömska leende då hon mottog stående ovationer så fort penseln vidrörde ägget, så insåg jag att det var tid för förändring. Jag greppade penseln och började måla som aldrig tidigare, med hög fokus in i minsta detalj.
Sedan visar jag stolt upp mitt ägg och berömmen väller in mot mig från alla håll.
Någonstans på vägen glöms sjuåringens osymmetriska kladd bort, och jag har än en gång visat mig vara en värdig målare!

(Nej, men jag målade ägg idag som ni ser;)