New York Waiting
Så efter att ha haft en härlig kväll med vänner och tårta, sång, flum, presenter och Basset's vingummi så vaknade jag imorse rätt pigg efter fyra timmars sömn.
Gick upp och städade med de andra, och sedan åkte jag direkt in till stan för att se på New York Waiting på bio. Filmen var inte riktigt vad jag hade väntat mig, men faktiskt bättre. Den var.. djup. Lugn, skön. Jag somnade nästan, men inte för att den var tråkig utan snarare för att
1) Jag var väldigt trött
2) Musiken var lugn och fin
3) Färgerna var så mysiga
Parksnack
Och det var ingen sliskig romantisk dramafilm. Det var en dramafilm och kärlek, se skillnaden.
Det lite tråkiga var att jag störde mig mycket på huvudrollsinnehavaren, den kvinnliga rollen. Det var något fishy med hennes leende och sätt, men troligen skulle väl karaktären vara så.
Å andra sidan var det väldigt skönt med icke übersnygga kända skådespelare. Normalt folk, vilket förstås ökade filmens trovärdighet. Brad Pitt hade liksom inte riktigt fungerat.
Oh well nu ska jag väl.. äta? städa? duscha? Det låter som en god idé... Hmm. Eller så äter jag.
ciao