YBMMB

 

Jag vet att det är lite irriterande när folk snackar om Jul redan innan snön lagt sig, men de där allra mysigaste stunderna kan man nog inte snacka nog om. Att vara ute i snön i månskenet för att sedan komma in i värmen, ta en kopp varm choklad, kanske med grädde samt pepparkaka eller lussebulle och bara ha det sådär nice.
Det ser jag fram emot.

ska jag hit


Macchu Picchu

Men det är dyrt att åka till Peru. Sydamerika är så fantastiskt så nog ska jag dit alltid, men det lär ju inte bli än på några år. .

Nästa utlandsresa kan med lite tur och skicklighet bli i november, annars blir det Italien sommar 07 istället om det går som planerat. Eller Frankrike för den delen.
Det är förvisso helt underbart och jag lär ha det helt lovey, jag är bara så eager att se nya platser just nu. Det är nästan lite löjligt. Hoppas det sitter i dagen jag har pengar, för då ska jag ha kul.

Sen vore någon av örarna ovanför Venezuela rätt kul, typ St Vincent and Luis, bara för att namnet är så härligt haha. Venezuela verkar spännande också för den delen.

Ahh.. att drömma sig bort till framtida förhoppningar känns faktiskt lite kul.

Nu har aftonbladet överträffat sig själva.

Hon tänker att bara hon vet.

Du vet inte.

Jag vet inte.

Och han vet inte heller.

Han säger att han förstår, men ord som ekar är ihåliga. 
 

Säg du att himlen är blå.
Be någon bevisa.
Blicka upp

Du är alltid liten,

Men du är alltid större än det som är minst.

Sitt du kvar i trygghet

Det kommer inte att finnas någon som vet

Det gör det aldrig.


Är det här två texterna nonsens?
Om de fick dig att tänka, kan du inte påstå det.
Om du inte ser något i dom, så kvarstrår väl egentligen frågan hurvida det handlar om att texterna inte är djupsinniga, eller att du inte är det?
Texternas djup kan aldrig ifrågasättas, så länge författaren själv kände djup.

in Stockholm, that is.
Idag så bar det av mot stan för att möta upp lite folk. Jag hängde med när Bella skulle göra ett fotoprojekt till skolan och vi har åkt runt mellan diverse secondhand och vinylbutiker för att fotografera lite punks. Vi har varit vid St:Eriksplan, Hötorget, Drottningatan, Kungsgatan, Mariatorget, Odenplan, Rådmansgatan, Gamla Stan , Slussen.. 


Yeah we walkin'

Det har kollats på gamla goa vinylskivor(jag säger bara det: Joe Cocker) och snygga skinnjackor.
Men det blev inget köp av den sorten,  det blev ett snyggt halsband från HM's herravdelning för femtio spänn istället.
En soft dag, lite trist väder men det gjorde sig bra på bild i alla fall.

Sitter just nu och kollar lite på TV, och fastnade på TV3. Hus i Helvete, är programmet jag försöker ta mig igenom. Jag förstår dock inte varför, för det är pinsamt bara att titta på det.
Senare ikväll blir det däremot till att se på The Butterfly Effect som visas på kanal 5, den är riktigt bra faktiskt. Det är kul med Ashton Kutcher i seriösare roller, för han passar faktiskt galant i den här filmen.

Äh, jag vet inte. Lite osammanhängande. En skön dag, även om jag just nu är rätt irriterad av någon anledning? Oh well.

För idag fyller hon 17 år!

Tjoho! Wiee! Yää!

För  en knapp månad sedan anmälde jag till Elite Model Look tävlingens stora världsfinal, och om du blir antagen som finalist så innebär det att du tävlar internationellt med modeller över hela världen.
 
Jag gick vidare.. Dom vill träffa mig. Jag ska på casting.

DET HÄR ÄR HELT INSANE!! Och nervöst, och konstigt, och jag kan knappt förstå det.
Och ja, jag vet. Jag har inte blivit vald till själva tävlingen ännu, det är "bara" casting men de tror att jag kan passa som en eventuell finalist, oh my oh my oh my.

Jag vågade inte drömma om det här när jag skickade in bilderna, jag hoppades men inte fan trodde jag att ett grattismail skulle dimpa ner i inboxen några veckor sedan.

WAAAAAAAAAAAAAAAH :D:D

Ahahaha.

Igår revs lite gamla tankar upp när jag satt och pratade med en kompis. Tankar som jag inte tänkt på länge, utan skjutit bort av anledning.

Förra skolåret. Klassen.
Jag som är blyg sitter själv, får ingen kontakt med resten av klassen som medstadels sitter i grupper.
En dag sätter jag mig med tjejgänget. Jag tänkte att nu skulle jag våga, de känner mig inte och kanske trodde att jag inte ville vara med dom, så jag beslutar försöka ta kontakt.
Så skickar en av tjejerna runt en lista, där alla ska skriva sin msn. Hon ger även listan till mig och jag skiner upp och skriver min adress.
Hon addar mig aldrig.

Jag tänkte att ett schysst sätt att bryta isen skulle vara att skriva till en av killarna i klassen på playahead. Jag skriver ett litet inlägg där jag säger vem jag är och frågar hur läget är.
Mitt inlägg lämnas inte bara obesvaras, utan raderas helt enkelt.

Hur det kändes? Det är inte som ett slag i ansiktet, det är som att bli trampad på när man redan ligger ner.

Jag har aldrig gjort de här människorna någonting. Inte sagt något elakt till dom eller viskat taskiga saker om dom när de sett. Aldrig varit otrevlig.
Jag har bara varit blyg.
Alla kan inte tycka om alla, och alla kan inte passa med alla. Idag är jag glad att jag inte blev med i den där gruppen för jag vill inte ha med dom att göra. Däremot förjänar väl alla en chans, och jag försökte i alla fall möta dom halvvägs.
Kanske gav jag ett intryck av att inte vilja umgås med dom, när jag satt i andra änden av klassrummet.
Kanske är jag inte bra nog enligt dem.

Så många timmar där jag inte kunnat koncentrera mig på arbetet, för att jag varit för uppe i hur de ser på mig. Tänk om de skrattade åt mig? Tänk om de pratade om mig?
Eller nästan värst av allt: Tänk om de struntade i mig? Förutom den gången en av dem beslutade sprida ett rykte om mig och en annan. Då var jag användbar, så fick han lite kul.
De här människorna ska jag ta studenten med. Det är de här människorna jag ska åka flak med, de människorna jag kommer att synas med i skolkatalogerna.

Samtidigt känns det någonstans som att det är mitt eget fel. Jag får dåligt samvete, vill inte prata illa om dem. Tänk om det var ett missförstånd, tänk om jag är lika dum som dom om jag känner såhär. Jag vill inte döma ut alla i de där gänget, alla har inte gjort något direkt mot mig.
Det är nog de här tankarna som är farligast i lägen när man behöver stå på sig.

"What's doesn't kill you makes you stronger" , men det var fan inte värt det.

Det är mysigt att promenera på kvällen, så länge det inte är för sent känns mörkret nästan lite tryggt.
Och höstkyla är behaglig. Det är en sådan kyla som ger dig den där eftervärmen när du kommer inomhus igen. På vintern är det mest en känsla av att tårna alternativt fingrarna aldrig kommer få upp rätt värme igen.
Höstkylan däremot är såpass att du kan dra på dig en ganska tunn jacka, en mysig halsduk och ge dig ut och traska. Och hösten känns så fräsch, med regnet och de varmt färgade löven på marken.

Och bara för det, så bjuder jag på en klassiker.

 
YEAH

Seriöst, hur lyckas man?

Snygg skinnjacka också.

idag är bättre!

Nu ska jag förklara betydelen av ordet monket.
En monket är en apa, större än en schimpans, mindre än en gorilla och ser ut som Apu i Alladin.
Alla monkets har fez och krökar.

Ja, den kan du fundera lite på.

Tänkte lägga ut en schnygg liten bild min kompis tog i onsdags på konserten. So here it goes:



Foto: Emma

Söndag.
Söndagar är sega för det mesta. För mig i alla fall. Du kan inte göra något jättespännande framåt kvällen eftersom att det är skola dagen efter, och folk är för det mesta upptagna under dagen.
Jag var och red i förmiddags, men nu då? Ska väl traska iväg på en promenad och köpa lite käk, men hur spännande det är kan ju diskuteras^^

Lycka! Jag ska få en skinnjacka jag har spanat in på tradera, jag menar hur underbart är inte det?
Om jag vinner auktionen dvs, det är bra pris hur som helst och den är precis så retropunk som jag vill ha den. Underbart, jag har mätt och sett att den ska passa mig men det finns ju inga garantier så det blir exciting.

Ciao!

Igår var det läge för konsert, nämligen Mando Diao. Jag blev erbjuden en biljett av en kompis, och jag kan inte påstå att jag direkt lyssnat på dom tidigare men jag vet ju vilka de är och jag har ju hört låtar som spelats på radio eller på MTV, och tyckt om.
De var riktigt duktiga och bra live, problemet många band dock har, och även dessa då, är att många låtar är himla lika varandra. Men de hade en bunt låtar som lät grymt och som alla i rummet kände till så det var ju schysst stämning.
Jag säger det, konserter ska man gå  på oftare. Och just på Debaser är det så närgånget och nice, ja ångrar verkligen att jag inte såg The Strokes när dom spelade där för några veckor sedan.
Sen vore det jättekul att se Panic! at the disco nu i helgen, men så är det ju det här med biljetterna..

However, trevlarns.
Så såg jag Melody Clubs frontsinger traska runt och dricka öl. Har sett honom på Götgatan tidigare också, haha. Det är det som är så härligt med Sverige, man bryr sig liksom inte så mycket.