YBMMB

Jag har nu sett första delen i den här omtalade dokumentäreserien.
Och jag kan ärligt säga att jag är mer rädd nu än jag någonsin har varit tidigare. Någonsin.
Lever jag i en tid då de avgörande stegen mot att förgöra en planet tas, eller lever jag i en tid då vi stoppar förstöring och räddar denna sårade jord?
Jag kallsvettas. Det känns plötsligt som att jag har feber.
Att ta in den fakta jag just fått och verkligen smälta den.. det är för mycket.

Är du inte rädd?
Det är inte vår jord. Det är våran tillsammans med djur och natur, men människan har blivit för giriga i utvecklingen. Det är ingen hemlighet, men det verkar inte stoppa folk ändå.
Jag tänker inte köpa någon bil. Blir det absolut nödvändigt får det bli en miljöbil.
Jag tänker alltid återvinna så mycket jag bara kan.
Lågenergilampor, alla små förändringar hjälper.
Värst av allt är väl att jag vet hur min konsumtion av vatten, papper och exempelvis fisk påverkar. Likförbannat duschar jag varje dag, förbrukar hushållspapper i rasande fart och äter fisk två gånger i veckan.
Vad är du villig att uppoffra?



Jag undrar hur det såg ut där innan staden byggdes. Jag undrar vilka platser vi aldrig mer kommer att få se. Den här vackra planeten. Finns det någon oexploaterad plats kvar, och när kommer den i så fall upptäckas?
Jag vet att vi behöver städer. Men vad är vi villiga att uppoffra?

Men det allra läskigaste av allt är det jag inte kan påverka. Jag kan inte påverka om Kina kommer att uvecklas och få samma levnadsstandard som USA. Jag kan inte påverka hur u-ländernas utveckling kommer att gå till.
I världen idag finns 800 miljoner bilar. Om Kina börjar leva som USA så har de ensamma 1,1 miljard bilar.
Våra skogar försvinner om de får den levnadsstandareden.
Försvinner våra skogar, så dör vi antagligen.

Jag upprepar. Då dör vi.

Jag kan antagligen inte formulera ett vettigare inlägg just nu.