YBMMB

Jag går igenom en korridor.
Sista lektionen slut, jag ska träffa Bella och skyndar mig samtidigt som jag pratar i telefon.
En bit bort i korridoren står dom. Personerna från min klass.
Tre av dessa står där med sina kompisar. Eftersom att de nästan blockerar gången så måste jag gå mellan dom. De skrattar, och plötsligt inser jag att det är åt mig. De skrattar, de säger saker men jag uppfattar inte vad, allt gick så fort. Så skriker en av dom. Han skriker rätt i mitt öra, men det är inga ord. Han bara skriker.
Jag hör rop och skratt bakom mig när jag går.
Jag önskar att jag hade stannat. Att jag hade sett honom rakt i ögonen och frågat vad hans problem var.
Han känner inte mig, jag vet inte ens vad han heter. 
Jag är så arg, så frustrerad. Så förbannad. Jag önskar att jag hade gett honom en örfil på plats. Nu vet jag inte ens vem det var, eftersom att jag aldrig en uppfattade hur han såg ut. 
Vad har jag då gjort honom? Absolut ingenting. Vad har jag gjort de i min klass som är så elakt? Ingenting där heller. Jag vet inte vad jag gör som provocerar, om det är hur jag ser ut eller något i mitt beteende men allt jag velat var att bli accepterad.
Nu vill jag inte ha något med dom att göra.

Jag trodde det var över, men nu börjas det igen.
De är så fega, äckliga, elaka, falska, patetiska, tragiska, korkade och irriterande.
Just det vill jag förklara för dom, nästa gång.

Andra tycker väl att jag överdriver.
Jag orkar ärligt inte bry mig just nu. 
Jag är alldeles förvirrad.