YBMMB

Förut när jag reste mig från stolen ramlade jag nästan för att mitt högerben inte bar mig. Sedan kunde jag inte räta på mig för benet fungerade inte.
Jag har ojämn puls också, känns det som. Och så var det yrseln som är kvar fast jag har ätit och druckit vatten nu.

Jag kan inte låta bli att undra om det här är ett sådan tilfälle då jag bara är paranoid eller om de faktiskt finns anledning att oroa sig?

Ni får först och främst ursäkta mina tråkiga inlägg men min dator har ju kraschat och på föräldrarnas kan jag inte föra över bilder och fixa med sådant. Får väl fixa det om min dator inte blir lagad men för tillfället är det segt.

Så anywaaays.
Jag vet inte vad som flugit i mig men på senaste tiden har jag varit alldeles grymt fnittrig. Jag börjar och sedan kan jag inte sluta, ibland blir det skratt också. Hela skoldagarna i princip. Ibland på lektionerna börjar jag flina och når nästan den där gränsen där jag bara måste fnittra hysteriskt men hittills har jag lyckats hålla tillbaks.
Ja jisses. Påfrestande för omgivningen men trevligt för mig I guess. Haha yeah.

Ikväll blir det köp av terminskort på Friskis och första träningen sedan i sensomras - nice! Nu när det snart blir för kallt för att jogga är det soft att kunna åka till friskis istället.

Ha en superb torsdag!

Stackars mina grannar. Jag vet inte hur många gånger dom måste ha hört mig sjunga eller hört mig spela samma låt om och om igen. För att inte tala om alla gånger jag bytt om för att sedan inse att det är full insikt utan fördragna gardiner.

Förlåt mina grannar. Men jag vill inte sitta i mörker med fördragna gardiner, och jag vill inte stänga fönstret så att det blir +30 här inne. Ni får stå ut om inte annat.

Ikväll kommer Bella och stannar över, det var ett tag sedan så det ska bli underbart kul. Mina föräldrar är nämligen ute med sitt nya barn, våran segelbåt. Damn vad dom har fäst sig vid den där båten..
However. Vi ska dra och hyra film, sedan ska jag laga lite käk. Hon hade köpt Romerska bågar också so we're up for a treat.
Gosh how I love her.

Ha en nice kväll, njut av solskenet!

varför plågar jag mig själv?

och nu har jag dragit på mig huvudvärk också..

då har man sagt hej då. Jag visste att jag inte skulle kunna säga något bra just då så det var därför du fick lappen att läsa sedan. Jag vet att du inte vill göra för stor grej av det för vi ses ju igen om ett år men..
fyfan vad jag kommer sakna dig.

du kommer ha det fantastiskt min vän det är jag övertygad om.
men det känns så jäkla konstigt nu..jag bara sitter här och grinar.

Jag gick och la mig fem inatt. Satt uppe länge och chattade med en vän och det var lite känslosamt, men jag tror faktiskt det hjälpte mig sova lite bättre för jag var nog rätt utmattad mentalt när jag skulle somna. Jag sov tills för en stund sedan, vanligen vaknar jag runt tio på lovet oavsett när jag går och lägger mig.

Nu har jag en rätt fet bunt med saker att uträtta. Jag borde verkligen börja. Jag ska hinna Duscha, gå och köpa brännbara cdskivor samt handla lite käk, käka, ladda in låtar och bränna skivor, röja undan, göra mig iordning, bära en hem tung stereo från en kompis.. Det lär ju fungera rätt smidigt alltihopa men jag vet liksom inte vart jag ska börja.

Ikväll ska iallafall bli kul som fan, och jag lovar att visa en outfitbild imorgon för jag tror det kommer bli snyggt(eller så har jag fel och ser ut som en idiot men jag kan försäkra er om att det inte blir första ången isåfall haha).

Ha det fiint.

Fucking jävla skitsamhälles pisspåverkan

ytliga fanskap och idioter är vad vi är.


Och vad fan kan jag göra? Inte ett skit appently. stå vid sidan om och titta på?
GAAAH!

nu har jag än en gång fått höra hur självisk och egotrippad jag är. inte en gång, utan säkerligen ett tiotal.
Jag har fått hör att jag i princip inte bryr mig om att min mamma mår så jävla dåligt, att jag är så jävla elak ibland. Hur jobbig jag är att ha att göra med. Att jag inte har förståelse för hur mamma mår, att jag bara visar empati för vänner men inte för henne.

Jag är säkert alldeles för självcentrerad ibland. Men det betyder inte att jag inte bryr mig om hur mamma mår, att jag inte oroar mig. det är väl ett sätt att hantera allt, att snäsa och vara otrevlig. för annars bryter jag väl ihop istället.
som nu. och det är väl själviskt I guess.

jag är trött på att vara som jag är. så trött på att allt ska vara så dramatiskt.
Det som hände var att jag gnällde över att jag är sjuk och sov bort hela eftermiddagen, och därför inte kommer kunna sova ordentligt inatt. Helt plötsligt blir mamma hysterisk och börjar ropa till pappa att han får hantera "det här".
pappa sitter bara och glor på Tv. han gör väl bäst i att inte lägga sig i antar jag. Men det skulle underlätta om han kanske visade omtanke när jag sitter och gråter på mitt rum, eller att han kanske gick och pratade med mamma som uppenbarligen behöver hjälp att hantera den här situationen.
vad det nu är för situation.

känner mig som ett jävla psykfall.
vet inte vad jag ska göra faktiskt.

det är väl en illusion att vi har det bra här hemma. när mamma får panikångest och är rädd för att dö, när jag inte kan bete mig normalt ens om jag försöker, när systern bor en timma härifrån och man knappt har koll på hur hon mår, när pappa ser på och måste hantera allt. vet inte hur han kan må, för han sägre inget om det.

så jag bara gråter.