YBMMB

Idag satt jag på en bänk i ett centrum och läste på inför högskoleprovet. Det var inte vidare intressant och i samma veva som en man slog sig ned brevid mig så gäspade jag.

- Var det så trist läsning? Frågade han med en frånvarande blick.
- Hehe jo, blev mitt korta svar eftersom att jag inte kände för att sitta och prata med honom.
- Hörrödu kan du hjälpa mig, jag ser så dåligt. Sa han sedan och räckte över sin mobil och ett litet kort med instruktioner för att fylla på kontaktkortet. Han hade svårt att läsa koden och förstod inte hur man skulle skriva in, jag märkte på honom att någonting inte stod rätt till och tänkte att jag kunde väl hjälpa till.
-Tackar så mycket för vänligheten hörrödu.
- Det var ingen fara
- Vet du jag blev morfar i fredags. Berättade han plötsligt och sken upp lite för ett ögonblick.
- Jaså? Vad kul, grattis till det
- och nu har jag varit full i flera dagar, tillade han på så sätt som om han själv just insåg hur det låg till. Som om det precis slog honom vilket tillstånd han var i. Utan något annat sagt så reste han sig och traskade ifrån mig i sakta mak.

Flera timmar senare passerade han igen och verkade vara lika full som på morgonen.

Det sorgliga är att det inte är ovanligt.