Plötsligt händer det
Det var som så att jag och några till satt och väntade på bussen. Men den kom inte, och fler och fler personer försvann ifrån busshållsplatsen tills det bara var jag kvar. Hade det varit en dag då jag sovit mer än två timmar så kanske jag hade gått till stationen, men idag var det inte läge kände jag.
Precis när jag var beredd att ge upp så bromsade en bil in vid busshållsplatsen, och killen bakom ratten säger "Ursäkta, väntar du på bussen till stationen? Vill du ha skjuts?"
Han visade sig vara en utav dem som också väntat på bussen. Han ledsnade och hämtade sin bil istället, sedan såg han mig sitta kvar och tyckte han kunde släppa av mig vid stationen.
Min förvåning var säkert påtaglig för honom, eftersom att jag tackade med djup beundran i rösten. Ungefär som om han räddat mig ur en livshotande knipa eller erbjudit mig rikedom.
Men jag nöjer mig glatt med den där bilturen. Tack främlingen.
Sånt där rä såååå underbart! Framför allt vi stockholmare tkr jag känns vara så... Typ folk från småland och typ norrland o lite överallt känns mer öppna och vill liksom gärna ta kontakt med fränmlingar. Jag kom ihåg kalmar-Alex.. han blev ju helt ställd när han märkte att ingen ville typ snacka med nån på tunnelbanan eller på pendeln här i sthlm medan i Kalmar så var det helt annorlunda. Där snackade man liksom gärna och inte "stängde in sig" när man åkte kommunalt. Så jag förstår vad du menar, sådant är väldigt genuint och underbart bara =) Härligt!
Det ar en grej man lar sig under utbytesar, att vara utatriktad mot framlingar ;) kanns som jag har vaxt mycket pa den fronten faktist :D
Hejja framlingen oxa xD
*svaljer lite karnavfall for att minnas gamla goda tiderna i sverige*
Men Annika då, har du inte lärt dig att man inte ska hoppa in i en främlings bil! :P